Ni på Mind borde skämmas…

[Purple Lukumi]

…för att ge falska förhoppningar till folk som inte mår bra.

Ni lovar att svara på mejl inom 3 arbetsdagar men gör inte det. Jag har mejlat till er för fem dagar sedan, fortfarande inget svar.

Sen när man läser på Minds hemsida om hur man bör tänka och gå tillväga om man mår dåligt och har t.o.m. tankar om att ta sitt liv. Det står att det finns alltid hjälp att få, att man inte ska vara ensam med sina mörka tankar osv. Man får ett intryck av att bara man söker hjälp så får man det, blir bekräftad, lyssnad och tagen på allvar osv. och att det finns ett fungerande skyddsnät i Sverige. Det är så långt ifrån sanningen det kan vara.

Det jag har fått höra under mina drygt 20 år som psykpatient är att har man tankar om att ta sitt liv är man självupptagen och besvärlig. Får verkligen ingen empati eller bekräftelse, snarare kritik. Får ingen rätt hjälp, ingen verkar veta vart man borde vända sig till, varken på psykiatriska vården eller inom frivilliga organisationer som t.ex. Mind. När jag beskriver min situation så håller de flesta med mig, att de inte heller ser någon utväg och inte har några goda råd att ge.

Har uppfattat att jag är inte ensam med mina erfarenheter. Så varför ger ni en förskönande bild av hur psykiatriska vården ser ut och hur det ligger till att få hjälp? Det vore mycket bättre om ni kunde säga sanningen som den är: Det finns ingen hjälp att få, eller att det är i alla fall mycket svårt och krångligt att få hjälp. Det vore lättare att göra någonting åt problemet om man först hade erkänt att problemet finns. Men det gör ni inte. Utan fortsätter låtsas att verkligheten ser bättre ut än den är, och sen ignorerar oss som inte passar in i den bilden. Ni som borde hjälpa oss som mår som alla sämst. Mycket tragiskt att det är så här.

 

 

Purple Lukumi skrev:

…för att ge falska förhoppningar till folk som inte mår bra. Ni lovar att svara på mejl inom 3 arbetsdagar men gör inte det. Jag har mejlat till er för fem dagar sedan, fortfarande inget svar. Sen när man läser på Minds hemsida om hur man bör tänka och gå tillväga om man mår dåligt och har t.o.m. tankar om att ta sitt liv. Det står att det finns alltid hjälp att få, att man inte ska vara ensam med sina mörka tankar osv. Man får ett intryck av att bara man söker hjälp så får man det, blir bekräftad, lyssnad och tagen på allvar osv. och att det finns ett fungerande skyddsnät i Sverige. Det är så långt ifrån sanningen det kan vara. Det jag har fått höra under mina drygt 20 år som psykpatient är att har man tankar om att ta sitt liv är man självupptagen och besvärlig. Får verkligen ingen empati eller bekräftelse, snarare kritik. Får ingen rätt hjälp, ingen verkar veta vart man borde vända sig till, varken på psykiatriska vården eller inom frivilliga organisationer som t.ex. Mind. När jag beskriver min situation så håller de flesta med mig, att de inte heller ser någon utväg och inte har några goda råd att ge. Har uppfattat att jag är inte ensam med mina erfarenheter. Så varför ger ni en förskönande bild av hur psykiatriska vården ser ut och hur det ligger till att få hjälp? Det vore mycket bättre om ni kunde säga sanningen som den är: Det finns ingen hjälp att få, eller att det är i alla fall mycket svårt och krångligt att få hjälp. Det vore lättare att göra någonting åt problemet om man först hade erkänt att problemet finns. Men det gör ni inte. Utan fortsätter låtsas att verkligheten ser bättre ut än den är, och sen ignorerar oss som inte passar in i den bilden. Ni som borde hjälpa oss som mår som alla sämst. Mycket tragiskt att det är så här.

Jag håller med! Att den psykiatriska vården skönmålas här och var. Undrar dock också om det kan vara så, att vi människor invaggas i att det verkligen finns “psykiatrivård” redan från tidig ålder. Precis som vi får reda på att det finns tandvård m.m. Och att vi sen inte tänker så mycket mer på det hela. Det är ju först när man blir ganska så illa därann som man blir varse om hur det egentligen ligger till, med “vården”. Och, att det är mycket där ifrån som det “skönmålade” kommer ifrån, från människor som lyckligtvis sluppit undan psykisk ohälsa.

Psykisk ohälsa kommer ofta smygande på under en längre tid och vägen tillbaka är ingen quickfix.

Sakta men säkert kommer hälsan tillbaka, men det tar den tid det kräver.

Vid ångest tex så måste man först avdramatisera det.

Jag har varit vid vägens början och tagit mig sakta framåt. Det var och är stundtals skitjobbigt men tillslut når man fram.

Kram.

 

 

 

Purple Lukumi skrev:

…för att ge falska förhoppningar till folk som inte mår bra. Ni lovar att svara på mejl inom 3 arbetsdagar men gör inte det. Jag har mejlat till er för fem dagar sedan, fortfarande inget svar. Sen när man läser på Minds hemsida om hur man bör tänka och gå tillväga om man mår dåligt och har t.o.m. tankar om att ta sitt liv. Det står att det finns alltid hjälp att få, att man inte ska vara ensam med sina mörka tankar osv. Man får ett intryck av att bara man söker hjälp så får man det, blir bekräftad, lyssnad och tagen på allvar osv. och att det finns ett fungerande skyddsnät i Sverige. Det är så långt ifrån sanningen det kan vara. Det jag har fått höra under mina drygt 20 år som psykpatient är att har man tankar om att ta sitt liv är man självupptagen och besvärlig. Får verkligen ingen empati eller bekräftelse, snarare kritik. Får ingen rätt hjälp, ingen verkar veta vart man borde vända sig till, varken på psykiatriska vården eller inom frivilliga organisationer som t.ex. Mind. När jag beskriver min situation så håller de flesta med mig, att de inte heller ser någon utväg och inte har några goda råd att ge. Har uppfattat att jag är inte ensam med mina erfarenheter. Så varför ger ni en förskönande bild av hur psykiatriska vården ser ut och hur det ligger till att få hjälp? Det vore mycket bättre om ni kunde säga sanningen som den är: Det finns ingen hjälp att få, eller att det är i alla fall mycket svårt och krångligt att få hjälp. Det vore lättare att göra någonting åt problemet om man först hade erkänt att problemet finns. Men det gör ni inte. Utan fortsätter låtsas att verkligheten ser bättre ut än den är, och sen ignorerar oss som inte passar in i den bilden. Ni som borde hjälpa oss som mår som alla sämst. Mycket tragiskt att det är så här.

MIND är organisation som inte behandlar patienter. Vi vet från vetenskapen att många människor faktiskt kan bli helt friska från svåra depressioner men vi vet oxå att andra upplever att det tar längre tid än de vill lägga på att läka eller att de inte får hjälp alls. Men det är lätt att glömma att människor faktiskt blir friska eller får långa perioder då de mår bra.

MINDs syfte är att vara en lyssnande medmänniska och vi samtalar med folk utifrån den vetenskap och beprövad praxis som gäller för dagen. Mående varierar – visa dagar är det tyngre och andra bättre. Det är lätt att glömma när man är nere i botten och upplever att alla ens dagar är svarta.Eftersom det ofta ger lättnad att ha  någon som lyssnar eller ser det man tänker.

Men att vara en volontärorganisation i Corona tider innebär att man kan få vänta längre på att få svar på mail eller komma in på chatt eller ringa självmordslinjen. Volontärorganisationer bygger ju på att vi lägger ner vår tid på fritiden för att arbeta med saker som vi brinner för, men vi är inte psykologer eller behandlande terapeuter.

med vänliga hälsningar

MIND moderator

 

Jag kommer nu säga något som du absolut inte vill höra.

och jag börjar med en fråga. Eftersom mind är en idéel organisation, där människor utan betalt bara gör sitt bästa för att hjälpa sina medmänniskor, som opererar så gott det bara går oavsett corona-tider eller inte. Tycker du då att det är rättvist av dig att skriva ett sånt påstående?

Och nu till något riktigt jävla hårt. Det finns inget som säger att systemet kommer kunna bidra med den hjälp du behöver. Vi gör vårt bästa som nation för att skapa ett land där vi kan få den hjälp och det stöd som vi har rätt till. Men varken världen eller landet är perfekt. Sakta men säkert lär sig de som styr av sina misstag och nya program/organisationer uppstår hela tiden för att fylla luckorna. Men än en gång, världen är inte perfekt. Och saker tar tid. Det var inte länge sedan psykisk ohälsa ens blev något som kunde diskuteras i folkmun.

Jag står helt utanför systemet. Har varit extremt svårt för mig att få stöd och vård. Har letat lika länge som du. Tills jag äntligen lärde mig något som ändrade mitt liv. En måste påbörja det som kallas arbetet. Och då menar jag inte ett jobb. Utan det är bara du som kan ändra ditt liv, din syn och dina tankar. Det är ett fruktansvärt svårt arbete för många, jag själv kör på missbrukarnas mantra: En dag i taget. Om du är mer lyckligt lottad än de flesta så har du personer runt om dig som stödja dig i detta. Och när du kommit en bit på vägen ska du se att många platser där du tidigare blivit avvisad nu kommer mötas med öppna armar.

Jag själv tar inte stöd av vården utan kör mitt eget program genom frivilliga organisationer som bidrar med den vägledning jag behöver när jag undrar något eller ett svårt moment kräver en person jag kan utföra det med.

Om du är medveten om fobier du behöver hjälp med så finns det otal böcker och frivilliga organisationer som kan hjälpa dig. Jag själv arbetar med min sociala fobi på det sättet.

Om du vill så får du gärna skriva här igen så ska jag se om jag kan skicka länkar till platser där du får det du söker.

Hoppas att allt inte känns så tungt just nu som det gjorde alldeles precis. Och viktigast av allt: ta hand om dig själv och andra:)

 

 

[Purple Lukumi]

Jag ville bara uttrycka min frustration och oro, har varit mycket ensam med mycket mörka tankar och självskadebeteende och alla, inklusive akutpsykiatri, har nekat hjälp.

På Minds hemsida står det bl.a.: “Om du har självmordstankar ska du inte hålla det för dig själv” och att “Det finns hjälp att få”. Jag har varit där det inte har funnits något val än att hålla det för mig själv eftersom bl.a. psykiatriska akutmottagningen har bestämt sig att inte hjälpa mig, och att det inte har funnits någon som har lyssnat på mig. Eller de som har funnits där har kommit med anklagelser och dömande attityd.

Så Purple Nolube tycker att det är okej att man står där utan hjälp med sitt självskadebeteende och självmordstankar och mitt i eländet borde bara komma ihåg att vården är inte perfekt och ta sig i kragen och hjälpa sig själv? Jag håller inte med. När man mår som sämst borde man faktiskt få rätt hjälp, då är det inte rätt läge att hålla på förstå hur icke-perfekt värld vi lever i. Jag vet att det finns många som har valt att ta sitt liv eftersom de har nekats hjälp på psykiatriska akutmottagningar, bland annat. Det är så världen ser ut idag, visst, men det är inte okej.

Sen bara så du vet, jag håller på och arbetar mina gamla trauman på egen hand i brist på proffs hjälp och har gjort det i över 10 år. Du säger att jag måste PÅBÖRJA arbetet…??? Jag misslyckas med mitt “arbete” med jämna mellanrum eftersom trauman och känslor som dyker upp är alldeles för svåra för att arbeta på egen hand. Då kommer självdestruktiva tankar och beteende och då är det ingen coaching-video eller självhjälpsbok som helst som hjälper.

Purple Lukumi skrev:

Jag ville bara uttrycka min frustration och oro, har varit mycket ensam med mycket mörka tankar och självskadebeteende och alla, inklusive akutpsykiatri, har nekat hjälp. På Minds hemsida står det bl.a.: ”Om du har självmordstankar ska du inte hålla det för dig själv” och att ”Det finns hjälp att få”. Jag har varit där det inte har funnits något val än att hålla det för mig själv eftersom bl.a. psykiatriska akutmottagningen har bestämt sig att inte hjälpa mig, och att det inte har funnits någon som har lyssnat på mig. Eller de som har funnits där har kommit med anklagelser och dömande attityd. Så Purple Nolube tycker att det är okej att man står där utan hjälp med sitt självskadebeteende och självmordstankar och mitt i eländet borde bara komma ihåg att vården är inte perfekt och ta sig i kragen och hjälpa sig själv? Jag håller inte med. När man mår som sämst borde man faktiskt få rätt hjälp, då är det inte rätt läge att hålla på förstå hur icke-perfekt värld vi lever i. Jag vet att det finns många som har valt att ta sitt liv eftersom de har nekats hjälp på psykiatriska akutmottagningar, bland annat. Det är så världen ser ut idag, visst, men det är inte okej. Sen bara så du vet, jag håller på och arbetar mina gamla trauman på egen hand i brist på proffs hjälp och har gjort det i över 10 år. Du säger att jag måste PÅBÖRJA arbetet…??? Jag misslyckas med mitt ”arbete” med jämna mellanrum eftersom trauman och känslor som dyker upp är alldeles för svåra för att arbeta på egen hand. Då kommer självdestruktiva tankar och beteende och då är det ingen coaching-video eller självhjälpsbok som helst som hjälper.

Jag ringde till minds telefon ett antal gånger för 2 år sedan. Minns att det var enormt frustrerande, speciellt när jag beskrev den ångest och hopplöshet jag kände och fick som svar: “Gud vad jobbig du är”. efter några fler försök till andra hjälpnummer så fick jag äntligen kontakt med en fantastisk och engagerad person som verkligen hörde mig. Jag tycker absolut inte att det är rätt att man inte kan få den vård som man är berättigad till, utan menar mer att en tyvärr kan få leta väldigt länge innan en person som är erfaren nog svarar i andra änden. Oavsett om det om det gäller en telefon eller vårdplats. Med förståelsen att alla man möter i sitt sökande som avvisar en helt enkelt inte besitter det som behövs för att hjälpa eller ens tala med dig. Min egna reflektion såhär i efterhand, på när jag fick svaret att jag var jobbig, är att personen helt enkelt kände sig frustrerad över vårt samtal då denne inte var förmögen att möta mig. Jag kände ju inte så då. Idag bankar jag medvetet in det tankesättet för att jag annars skulle känna att vården i allmänhet är komplett inkompetent och att behovet av frivilliga och personal är så stort, att de helt enkelt tillsätter vilken osympatisk idiot som helst i positionen.

 

Känns det bättre nu efter att du har fått uttrycka din frustration? Är ju jättebra i så fall! När jag läser ditt svar så verkar du både påläst och klok. Så om du både analyserar ditt eget beteende och får utlopp för ångesten här, istället för att ägna dig åt de destruktiva beteenden du beskriver, är det väl lite av en vinst?

Låter väldigt tufft att du inte finner någon hjälp i böcker eller coaching när det är som värst. Kan du peka ut vilka negativa mönster du faller in i specifikt?

Jag själv sitter och lutar mig mot en av alla de kryckor jag tar till när det är svårt och jag inte kan hantera saker känslomässigt. Kan inte skylla på någon annan än mig själv och en vacker dag måste jag lägga av med det jag gör just nu. Då kommer jag söka hjälp i en av alla de gruppterapier som finns där man kör med ett buddy-system så att jag alltid har någon att ringa när jag vill fly från mina känslor. Jag tror det kommer ge mig styrka att få vara där för någon annan också.

Tror du att en stödjande grupp hade varit något för dig?

Jag går just nu i två typer av terapi varav den ena är en frivillig grupp dit jag går när jag har modet och behovet. Skyller just nu på att jag ska undvika gruppen pga corona. Men vet nog innerst inne att jag just nu tycker det är lättare och mer vant att ägna mig åt mitt självdestruktiva beteende. Även om jag står lågt just nu har gruppen höjt mig till nivåer jag aldrig varit innan.

Du känner dig själv bäst. Ville bara dela med mig av lite tankar.

Purple Lukumi skrev:

Jag vet att det finns många som har valt att ta sitt liv eftersom de har nekats hjälp på psykiatriska akutmottagningar, bland annat. Det är så världen ser ut idag, visst, men det är inte okej.

Precis! Att problemet med “psykisk ohälsa” dessutom är självsanerande. De som är för “besvärliga” tar sina liv, istället. Tänk så många historier om felbedömingar och felbemötande som det går förlorat.

Snälla människor, tror ni kritiken av den hårt belastade vården hjälper de som mår dåligt?

Mvh

Michael

 

 

Anonym skrev:

Snälla människor, tror ni kritiken av den hårt belastade vården hjälper de som mår dåligt? Mvh Michael

Nja, det är frågan det. Det finns väl redan kilometervis med högar, av “kritik”, som mer eller mindre ignoreras. Men man måste få uttrycka sin frustration.

Vilket också var undertonen i min post.

Fram med all frustration (det är bara hälsosamt) och vill ni rikta den mot någon person i stället för en vårdinstans så spy gärna galla över mig,

Mvh.

Michael

Anonym skrev:

Vilket också var undertonen i min post. Fram med all frustration (det är bara hälsosamt) och vill ni rikta den mot någon person i stället för en vårdinstans så spy gärna galla över mig, Mvh. Michael

Kan det vara så att du jobbar inom vården?