Hem > Forum > Hopplöshet > Nedbruten plötsligt glad

Nedbruten plötsligt glad

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2
  • Jag har varit mycket inom psyk och försökt gå vidare till andra sidan utan att lyckats. Nu sitter jag och tittar på vilka broar som inte har staket och försöker komma ihåg vilka stationer där det är glest på folk. Väldigt depremerande, ja vet.

    En gång hade jag min dröm familj, men separation för sex år sedan har gjort stora gropar som fortfarande gör ont.

    Jag vill finnas för min dotter men orkar inte leva mer.

    Jag vet inte om jag ska ringa sos inför nästa försök för jag vet hur övertalad jag är. Men tänker också på att jag inte heller vill orsaka lidande för andra, typ lokföraren.

    Jag vill vara försvinna. Jag orkar inte kämpa mer. Helt ärligt vet jag inte hur detta fungerar med trådar och internet, men jag antar att det jag gör nu är från den pytte lilla del inom mig som nu känner att allt håller på att spåra ur när jag börjar få tillbaka starka självmordstankar. Jag är höjdrädd. Annars hade jag tagit en bro.

    Jag kommer nog sätta mig bredvid spåret i helgen och hoppas jag inte svimmar där. Bara tanken gör mig illamående.

    Är det såhär ett liv ska levas?

    Finns det en mening med allt eller är allt bara en ren slump!

    Jag hoppas verkligen ingen ser mig för jag är en snäll omtänksam kille som inte vill skada någon annan. Aldrig gjort kommer aldrig göra.

    Om det finns någon som läser detta så vill jag bara säga du är en bra person och att alla borde få en andra chans.

    Uppvuxen med att aldrig få känna att jag riktigt duger och är bra för den jag är. Alltid fått höra att jag kan vara ännu bättre fast jag kämpar på och förstår sällan varför jag gör fel eller varför det blev så fel. Har inte fått känna att det jag gjorde var riktigt bra. Ångrar allt med mitt liv.

    Jag hoppas verkligen att denna värld blir bättre.

    Avatar

    Kan du berätta lite mer vad det är som du gör som är ”fel”?

    Hej

    Jag hoppas att du finns kvar bland oss ikväll. Du är värdefull och behövs. Du har kämpat och kämpat och förstår hur det är att må så oerhört dåligt. Den kunskapen kan en dag göra att du blir den som räddar ett liv. Men först måste du rädda ditt eget.

    Jag har förlorat min bror i självmord och jag ber dig, gör det inte. Du skriver att du har en dotter. Hon kommer gå genom ett rent helvete om du lämnar livet. Jac är ledsen att säga det, men så är det. Hellre en sjuk pappa och ett litet pyttehopp om en framtid än efterlevandelivet. Tro mig.

    Och lokföraren. Du är en empatisk människa som funderar på hur gen ska må. En fin egenskap. Lokföraren kommer ta det hårt, kanske bära med sig det varje dag. Så gör det inte.

    Men framför allt, överlev för dig själv. Det känns fett omöjligt, men du kan komma att känna och må helt annorlunda en dag lägre fram än du gör idag. Gråt, skrik, sök all hjälp som finns, akuten, sos, kyrkor, psykologer, mediciner, vårdcentraler, vänner, allt och inget.

    Skriv, skriv, skriv, gråt och gå milvis. Trötta ut kroppen fysiskt, det ger endorfiner. Hitta andra i samma eller liknande situation. Andas, en minut eller dag i taget. Ge inte upp!

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.

Vi har gjort en säkerhetsuppdatering på Mind forum som innebär att logga in-förfarandet har ändrats. Du kommer i samband med att du loggar in få ditt lösenord skickat via e-mail.

Vissa användare kan för närvarande uppleva att inloggningen tar lång tid. Vi jobbar på problemet och hoppas att kunna åtgärda detta inom kort.