Min sambo blir sviken gång på gång av vården. Nu nekar dom honom dessutom en fast vårdkontakt. Det absolut viktigaste dom kan göra för honom är att ge honom en trygghet och finna ett sätt att ge honom hopp om livet.
Och för att dom ska ”kunna” erbjuda honom psykologisk behandling så säger dom att han måste sluta med sin lugnande medicin (han har stora sömnproblem) – hur sjutton kan dom tro att han skulle må bättre av att ta bort den lilla gnutta sömn han har?
Har någon mer blivit skevt behandlad av vården? Vad kan jag som partner göra för att hjälpa? Jag behöver verkligen er hjälp