När tar det slut?

<3 Tänker att just nu är hela världen i en enda stor kris. Min nya inställning är att det inte kommer bli bättre utanför sig själv – och inte inombords heller, på ett tag. En krass realitet och att man därför behöver öva sig i att byta fokus. När en orostanke kommer behöver man rikta uppmärksamheten åt ett annat håll, försöka ignorera så rädslan inte får ett djupare fäste..

Tror även på att agera ifall det är möjligt? Om man är rädd för sin ekonomi brukar det kännas pyttelite bättre ifall man försöker ta tag i det på något sätt – en minimal insats kan ibland lugna systemet. Sälja av grejer hemma. Är man orolig för klimatförändringarna kan man ge sig ut och plocka skräp i kvarteren. Har bara bra erfarenheter av det. Passivitet, sitta hemma och tänka tror jag är som att kasta bensin på elden…

Greta Tunberg tycker jag är så cool. Hon lyckas till och med få fast sexualbrottslingar på sin fritid. Det tycker jag är lite goals.

Tänker alltså att en metod för att minimera rädsla och oro är att försöka skapa kontroll över det som man fruktar. Exempelvis då genom att handla/agera, gå emot det man känner skräck inför, alternativt kämpa för en bättre värld. Vara en pacifist.

Men om orken är slut och man inte kan ringa tankarna på annat? Man har så lite mental ork att man inte kan fokusera. Det enda man skulle vilja är att vara  ifred i ett instängt rum utan en massa ,”måsten”

Så mentalt trött men börjat tappat tron…

Ju tröttare man är desto viktigare är det att inte falla in i rädslor. När jag märker att jag är rädd försöker jag mentalt gå in i världar där jag är i en trygg miljö. Visualiserar att jag är på en trygg strand, drar ner tårna i den vita sanden, hör havet och vågorna, vindens brus i palmerna. Det är vad jag menar med att byta fokus. Skifta inre tillstånd när den yttre världen är för svår. Det är sånt man får lära sig i traumaterapi och EMDR. Det handlar om att lugna ner hela ens system. Ska fungera på personer med krigsskador. Det är ett kraftigt verktyg.