När ord inte räcker

Hej!

Jag har läst lite här på forumet ett par gånger, men det var när jag läste ditt inlägg som jag kände nu måste jag skapa ett konto och svara. Ingens livshistoria är exakt likadan så kan inte säga att jag förstår exakt hur du känner. Men jag förstår för min historia är inte långt ifrån, och jag trodde verkligen jag var ensam om det. Men det innebär att du inte heller är ensam om det.

Min sambo och jag drev eget tillsammans men kände att det var alldeles för mycket jobb för att kunna skaffa familj, så vi beslutade att säga upp kontraktet och satsa på familj. Till detta hör att jag även tog upp att jag kanske skulle fortsätta då kontraktet var i mitt namn, så kunde hon skaffa en annan syssla, men ”nej” det skulle jag absolut inte tyckte hon, vi skulle ju skaffa familj och rå om varandra. 31/10 blev vår sista dag på jobbet – 1/11 gör hon slut.
Lämnar mig för min bästa vän (som dessutom gjort samma sak i yngre ålder men som jag förlät). Förlorar då även hela min umgängeskrets och stod helt själv. Så många ryggar man såg. Dessutom berättar de för mig en längre tid hur ”sjuk i huvudet” jag är, så mitt namn dras genom så mycket smuts.

Dina ord: ”Ord kan såra, men handling är lika dödande som det farligaste vapnet. Blott den som vill vara opartisk tar ändå parti mot den utsatte genom sin tystnad.” , det kunde varit jag som skrev dem. Så många som sagt: ”Jag vill inte ta ställning, det finns alltid två versioner osv osv”.

Det här är kanske inte stöttande, men på något sätt hoppas jag det är det. Du är inte ensam. Jag kämpar också något otroligt, men nånstans inom mig känner jag ska DE få göra det här med mig?? Ska dom få göra det med dig?
Jag tycker det är så fel så fel. Vill tro att det goda i människan segrar i det långa loppet.

Jag hejar på dig! Kämpa allt du kan!
Kram !

Hej. Jag blir så ledsen att du med blivit utsatt för detta. Det betyder att fler svin medvetet handlat för att göra maximal skada.

Jag hör hur dumt det låter att jag vill hjälpa dig när jag själv bestämt mig för att avsluta mitt lidande.  Hon och min familj dödade mig, jag väljer att slutföra det dom gjort.

Man säger man inte ska vara bitter. Men hade ngn av min familj eller min sambo funnits och sagt ”jag står vid din sida”. Skulle jag inte vara hemlös och timmar från den befriande döden.

300 000 hade räckt för jag skulle få boende.

Men ett enda skyddande ord hade troligen betytt livet. Kommer aldrig igen be någon människa om hjälp. Det är för sent för mig.

Jag kommer önska att din kämpaglöd ökar med mina ord trots allt. Jag vill inte att du ska hamna i samma omöjliga situation där avsluta livet är enda utgången.

Kram oss killar emellan

Jag förstår dina känslor jag gör verkligen det. Dom tog mitt liv, utan att fysiskt ta det. Och många gånger har det känts som ett ännu större hån att de inte gjorde det.

Kanske kommer inte en främlings ord ändra någonting. Men snälla, gör inte det. Dina ”monster” är även mina och de ska inte få vinna denna kampen.

Det måste finnas någonstans du kan få hjälp med tak över huvudet? Det är steg ett. Sen får man ta de krossade bitarna av ens själ och limma ihop en efter en, bygga ett nytt ”jag”, så försöker jag tänka de dagar jag orkar. Att nu kan jag bygga om från grunden, göra det bra och rätt. Hitta människor med rätt moralisk kompass som jag faktiskt VILL ha i mitt liv. Är säker på att de finns.

Du har stöd här, emotionellt, men finns det någonstans du kan vända dig nu för att få sova under tak?

Sen förlåt om jag var otydlig men jag är en tjej, som då levde med en annan tjej.

Kram från mig

Förlåt mig för min enkelspåriga tolkning. Det är bra med Sverige att vem som helst ska få leva med vem man vill.

Har inget här i Västsverige där jag bor. Ang demonerna är det för stora och för många.

Jag har slutat fälla tårar och set fram mot min sista destination.

Men visst har jag tänkt så många ggr att hur mycket en kram.är värd. Ngn att ligga jämte och hålla om (inget sexuell underton här nu).

Det folk kallar grå vardag kallar jag harmonisk lycka.

Det som skulle bli jag skulle bli pappa i ett hus och uppfostra den lille till bra person slutar i jag förintas i rännstenen.

Kanske kommer ngt gott ur detta med för några fler.

Ingen fara, det kan man ju inte veta. Men absolut Sverige är bra på det sättet.

En kram är fantastisk! Du säger att du ändå tänkt på det, att få ligga nära någon – det känns som en stark längtan hos dig, och jag hoppas det kan få dig att tänka om. För så värt det är! Och den ”grå vardagen” , det där lilla som är fantastiskt, det kan både du och jag få igen! Jag kan inte tro att det inte kan bli så.

Det kommer inget bra ur det om du försvinner, det kan jag säga till 100%. Däremot kan det komma bra och bättre saker om du stannar. Är det lätt? Nej det är verkligen inte lätt, och du pratar med någon som vet! Varenda dag går man runt med en känsla av att detta inte har hänt så overkligt är det, jag vet. Men bara för det kanske är svårt betyder det inte att det inte går, och det betyder inte att det inte kan bli bra om vi tar ett steg i taget. Ett steg bara det är allt som krävs. Och jag vill se oss båda stå där sedan, och så mycket starkare vi blivit av detta!!

Jag vill ligga nära och hålla om, rufsa i en kvinnas hår. Känna doften av kvinnas aprikosdoftande nytvättade hår och njuta av den lena hud bara ni tjejer har möta min hand.

Men det förvägrades mig. Du sa det bra Ang de tog livet av dig utan att ta det. Exakt så det är. Hånet att tvingas leva mot alla odds.

Ser huset som skulle bli mitt fylld med alla kommande drömmar med tjej och barn. Men ensam blöt och kall är min lott en annan. Jag hade bestämt mig att dö igår (efter midnatt nu) så kom ditt svar. Och hoppas denna gran som är mitt tak även kan ge dig skydd i teorin att ge dig styrka.

Du kan få känna det igen!

Jag förstår hur det känns, man tänker ”varför hände detta mig”? Såklart man tänker så, det är helt normalt!

Jag försöker ibland tänka på människor som berättat, som varit på botten men tagit sig upp. Det kan handla om något helt annat. T ex den enda jag kommer på nu är Mia Törnblom som var så nere i drogmissbruk och säkert bränt många broar genom det, men som skapat ett härligt liv och mår bra och kan vara sig själv fullt ut. Vet inte om du kanske vet någon sån människa du kan tipsa mig om? Det kanske även kan ge dig lite styrka. För jag tänkte ” shit, hur tar man sig från ett så djupt drogberoende till ett liv med glädje och kärlek”? Går det måste ju det mesta gå…

Jag är glad att mitt svar gett dig något i alla fall. Jag tar emot din gran, och hoppas den byts ut snart!

Jag kan ingen person så på rak arm tyvärr.  Batteriet på telefonen rusar mot noll, precis som mitt liv. Så detta blir mitt sista meddelande, kanske för idag, kanske för evigt.

Jag är inte troende eller liv efter döden. Men om du vill kommer du ha mig som skyddsängel med dessa ord.

Du är en fantastisk person och tjej full med empati och stort hjärta. Jag hoppas att finns det ngn gud så kommer den leda dig till den man eller kvinna du är värd. Ty du är värd den absolut bästa som finns.

Adjö du främmande tjej vars värme strålade ut från min skärm och ångade bort blöta ju.

Hur detta adjö är för evigt eller för några timmar står ännu i stjärnorna.

Kram

Aldrig trodde jag att ord från en främmande människa skulle få mina tårar att rinna. Men det gör dem.

Jag är inte religiöst troende, men jag tror på andra saker! Så som kärlek, givmildhet och ett gott hjärta! Och jag hoppas och ber ikväll att du väljer att stanna kvar.

Fina människa!!