Hem > Forum > Hopplöshet > Någon slags bikt. Hjälp

Någon slags bikt. Hjälp

Visar 5 inlägg - 1 till 5 (av 5 totalt)
4
  • Vill egentligen bara lägga mig ned och dö, men det får man såklart inte. Att födas och tvingas leva känns verkligen som ett nödvändigt ont.

    Har blivit folkskygg och alkoholiserad på sistone (eller mer än vanligt, har jobbat på det i 10 års tid) och det börjar verkligen bli tröttsamt. Har mått dåligt periodvis hela livet och så fort jag blev myndig började jag kröka för att döva mina känslor men också för att ha kul. Har haft ett roligt och spännande liv med mycket festande, resor och äventyr. Var på resande fot i 6 år och under ett par av dessa år var jag ihop med en knarklangare med vilken jag både bröt lagen genom att ta droger (ALLT förutom heroin) och transportera knark över landsgränser. Detta ger mig mycket ångest än idag i och med att jag bröt mot lagen, ljög för min familj och skadade min kropp.
    Sedan några år tillbaka tröttnade jag på festande och ville hellre bli vuxen och skaffa ett normalt liv.
    Men det är svårt. Framför allt pga att jag förstört min kropp och fått IBS, vilket gör att jag har konstant dålig mage och måste äta imodium varje gång jag lämnar hemmet (alternativet är att jag skiter på mig). Utöver detta är jag enormt trött på att vara i närheten av människor och får hjärtklappning av sociala möten (tunnelbana, möta någon på trottoaren, gå till mataffären). Helst vill jag bara lägga mig ned och dö men det är inte ett alternativ. Jag vill inte att någon i min närhet ska veta att jag mår så pass dåligt som jag gör, så jag måste vänta med att dö tills det inte gör någon ledsen.

    Skulle vilja gå kbt eller prata med någon stödlinje. MEN jag vill kunna tala helt öppet och att ingenting av detta hamnar i min journal. Hittills ser jag utåt sett ganska frisk och normal ut och jag vill att det fortsätter så, främst för min familjs räkning. Själv bryr jag mig inte mycket.

    har ni några tips?

    Hej!

    Jag har aldrig haft problem med några droger eller så. Däremot har jag haft dåligt självförtroende/ självkänsla och social fobi. Jag har gått i kbt men det som hjälpt mig mest är mental träning. Jag har sakta men säkert bytt ut negativa kritiska tankar mot positiva stödjande tankar. Detta har gjort att jag blivit säkrare på mig själv. Jag har spelat in positiva affirmationer som att jag duger, jag är värdefull på band och sedan lyssnat på dessa regelbundet. Om du vill prata med någon som inte för journal kan du t.ex vända dig till svenska kyrkan för samtal. Man behöver inte alls vara troende för att få stöd och hjälp av diakon eller präst. Hoppas du mår bättre snart. Styrkekramar från mig till dig💕

    Hej, tack för att du delade din historia! Måste vara jobbigt att hålla uppe den där fasaden om att må på ett visst sätt men känna sig tvungen att agera som om det vore annorlunda. Känner tyvärr igen mig allt för väl i den våndan. Jag har gått hos en fantastisk KBT-terapeut på en privat mottagning och har nog aldrig fått så bra hjälp av det, som då. Är osäker på om deras journaler hamnar i ”allmänt arkiv”. Har svårt att tro det, faktiskt. Det är nog mitt tips. Att hitta en privat på egen hand. Jag tyckte det var värt pengarna.

    Hej. Typ samma situation som dig. Fast håller på att lämna nu… Hur gör man? Man har ju ett fungerande yttre, men insidan e kaos. Och det är inget man kan snacka om med nån…NA är inte aktuellt, och absolut inte människor i små rum som antecknar ner i journaler. Vänner och familj är inte heller en bra idé. Vill bara få prata utan att det ska skrivas ner eller dömas.

     

    Trådstartaren

    Tack för ditt svar och dina förslag! Det var verkligen bra tips, jag ska testa att höra av mig till kyrkan.
    ❤️

Visar 5 inlägg - 1 till 5 (av 5 totalt)
4

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.