Misslyckat försök, vaknade upp i respirator…Varför fick jag inte bara dö?!

Ångesten är för stark och intensiv för att jag ska fixa detta. Lider av BDD, depression, bulemi, asperger syndrom och add… Har levt i ett helvete i 28 år… orken börjar ta slut. Har gjort flera misslyckade självmordsförsök genom åren, men den senaste gången var jag väldigt nära att lyckas. Jag hittades medvetslös efter att ha druckit en liter flytande morfin och svalt en massa starka mediciner. Min kroppstemperatur var nere på 30 grader och musklerna hade börjat förtvina för att ge syre till hjärnan. Jag hamnade i respirator och kunde inte röra en fena. Ingen visste hur mycket stryk min hjärna och kropp hade tagit. Fy faan för att vakna upp och inse att jag fortfarande levde när det ändå var så nära och jag bara ville dö. Efter många månaders rehabilitering och en operation (var tvungen att operera bort en bit av ena lungan då den var död) är jag i stort sett tillbaka fysiskt. Bara några djupa ärr pga trycksår på flera ställen av kroppen. Nu känns allt så jävla hopplöst igen. Jag har varit på Sveriges mest ansedda behandlingshem för min BDD, som jag lider mest av. Jag har varit på flera behandlingshem för ätstörningen. Jag har testat snart hela jävla Fass, fått ECTbehandling… Ingenting har hjälpt mig. Vad ska jag ta mig till? Jag ser bara en utväg eftersom det är för olidligt att leva. Jag har en dotter som är 4 1/2 år som bor hos sin pappa och som är hos mig någon/några dagar i veckan. Orkar/fixar inte mer fastän jag älskar henne över allt annat!!! Men jag får kämpa så in i h-vetet mot den förbannade ångesten även när jag är med henne. Jag tror inte jag är bra för henne egentligen, fastän mina anhöriga som sett mig med henne absolut inte tror det. Men min verklighet är ju verklig för mig… Vad faan ska jag ta mig till?!!!

Vilken svår situation du är i. Och ändå så har du orkat kämpa så länge! Jag önskar att jag kunde skriva något som skulle göra det lättare för dig.

Det jag tänker på när jag läser är att du har en underbar liten dotter som behöver dig. Och även om du ätit det mesta som finns med i FASS idag, så kanske det finns något som förändrar ditt liv totalt om några år. Det pågår mycket forskning om tex depression.

Det du upplever är verkligt för dig, men det betyder inte att det är sant. Din dotter behöver dig. Lita på vad din familj säger.

Jag hoppas att du hittar en väg framåt och att du ska må bättre igen! Ta hand om dig!

Jag har också BDD. Fruktansvärt. Skriver gärna mer till dig om du vill, vilket behandlingshem har du varit på för BDDn?