Mind, jag ger upp nu.

Jag ger upp nu. Jag har ringt, försökt chatta, mejlat er men det går inte. Jag orkar inte mer.

Mejlen är obegripliga och svarar inte på den frågan jag har: Varför är det så mycket värre att ta livet av sig än att dö i sjukdom, olycka eller ålderdom. Allla skall vi ju dö. Jag har fått de mest varierande svar (de lovade svar efter 3 dgr) nu sist efter 6 dagar. Det är bara det att svaren har inget med frågan att göra.

Jag har i allal fall försökt. Söndag blir min sista dag. I’m done!

Ge inte upp! Du är inte ensam.

Anonym skrev:

Jag ger upp nu. Jag har ringt, försökt chatta, mejlat er men det går inte…

Hej! Det låter verkligen som du har det riktigt jobbigt just nu. Självmordstankar är inte ovanligt när man mår dåligt, men det är viktigt att du tar dem på allvar. Det går att få hjälp och har man självmordstankar behöver du prata med någon om dem. Det kommer inte att vara så här jobbigt konstant. Har du konkreta självmordsplaner behöver du komma till akutpsykiatrin. Ett steg på vägen som verkligen kan vara värdefullt är att kontakta Självmordslinjen på 90101 eller mind.se/sjalvmordslinjen. Där kan du anonymt ringa eller chatta dygnet runt med någon av Minds utbildade volontärer. Det kommer att vända, men du behöver få hjälp. Vi tror på dig.

Moderator skrev:

Hej! Det låter verkligen som du har det riktigt jobbigt just nu. Självmordstankar är inte ovanligt när man mår dåligt, men det är viktigt att du tar dem på allvar. Det går att få hjälp och har man självmordstankar behöver du prata med någon om dem. Det kommer inte att vara så här jobbigt konstant. Har du konkreta självmordsplaner behöver du komma till akutpsykiatrin. Ett steg på vägen som verkligen kan vara värdefullt är att kontakta Självmordslinjen på 90101 eller mind.se/sjalvmordslinjen. Där kan du anonymt ringa eller chatta dygnet runt med någon av Minds utbildade volontärer. Det kommer att vända, men du behöver få hjälp. Vi tror på dig.

Ni har skrivit liknande saker innan. Det går inte att få tag på någon när man behöver för man är sist i kön. Jag orkar inte. Jag orkar inte mer. Det finns ingen som förstår. Ingen som kan göra ett dugg. Nu drar julen i gång också och jag vill bara dö dö  dö coh dö. Det finns aldrig någon att prata eller chatt med hos er, mail får man vänta på svar i över en vecka. På söndag tar det slut för min del. Jag genomgår inte det där mer. Jag är så jävla dum att jag vill tro på er. Men varje gång jag försöker finns det ingen där och klockan räknar ner. Det kommer inte att hinna “vända” det finns ingen där när jag är i kris och på söndag tar det slut. Jag är redan slut.

Kan ni förstå hur hemskt det känns att bli lovad av er flera gånger att ni skall finnas där men aldrig gör det? Kan ni det? Jag ger upp. Jag tror inte på er.

 

Anonym skrev:

Ni har skrivit liknande saker innan. Det går inte att få tag på någon när man behöver för man är sist i kön. Jag orkar inte. Jag orkar inte mer. Det finns ingen som förstår. Ingen som kan göra ett dugg. Nu drar julen i gång också och jag vill bara dö dö dö coh dö. Det finns aldrig någon att prata eller chatt med hos er, mail får man vänta på svar i över en vecka. På söndag tar det slut för min del. Jag genomgår inte det där mer. Jag är så jävla dum att jag vill tro på er. Men varje gång jag försöker finns det ingen där och klockan räknar ner. Det kommer inte att hinna ”vända” det finns ingen där när jag är i kris och på söndag tar det slut. Jag är redan slut. Kan ni förstå hur hemskt det känns att bli lovad av er flera gånger att ni skall finnas där men aldrig gör det? Kan ni det? Jag ger upp. Jag tror inte på er.

 

Jag tror inte jag kan göra nånting för dig, men jag vill att du ska veta att du inte är ensam att känna som du gör. Här är en till ensam människa som inte orkar mer och som ständigt litar på att det ska vända när det aldrig gör det. Jag tänker inte säga att allt kommer bli bra för det kan jag inte lova dig, men jag hoppas att du kan orka dig genom iallafall EN dag till. OM det nu finns en chans att det kan bli bättre så vore det förjävligt om du inte fanns kvar då.

Jag vet inte vad jag ska skriva. Jag har provat olika varianter, men inget känns riktigt bra. Men jag vill ändå visa att jag har läst – och att jag också hoppas att du väljer att leva, även om det känns hopplöst. Döden är så slutgiltig. Då är allt hopp ute. Jag hyser trots allt ett hopp för dig. Det handlar inte om vett eller sans. Jag framhärdar i envishet. Tänk om det nalkas en ljusning där i horisonten?

Anonym skrev:

Jag tror inte jag kan göra nånting för dig, men jag vill att du ska veta att du inte är ensam att känna som du gör. Här är en till ensam människa som inte orkar mer och som ständigt litar på att det ska vända när det aldrig gör det. Jag tänker inte säga att allt kommer bli bra för det kan jag inte lova dig, men jag hoppas att du kan orka dig genom iallafall EN dag till. OM det nu finns en chans att det kan bli bättre så vore det förjävligt om du inte fanns kvar då.

Jag förstår vad du skriver men. Oavsett kommer det att finnas en dag då jag inte finns kvar så för min del spelar numer mindre roll om när det sker. Jag gör det hellre så än att tvingas leva ett liv jag inte vill ha 30 till. När det kommer till kritan skall vi alla dö. Det är inget någon kan ändra på.

Anonym skrev:

Jag vet inte vad jag ska skriva. Jag har provat olika varianter, men inget känns riktigt bra. Men jag vill ändå visa att jag har läst – och att jag också hoppas att du väljer att leva, även om det känns hopplöst. Döden är så slutgiltig. Då är allt hopp ute. Jag hyser trots allt ett hopp för dig. Det handlar inte om vett eller sans. Jag framhärdar i envishet. Tänk om det nalkas en ljusning där i horisonten?

Det är det som är poängen att döden är slutgiltig. Det är det enda som är sant.

Anonym skrev:

Det är det som är poängen att döden är slutgiltig. 

Okej. Det jag tänker på är att efter döden är allt slutgiltigt försent. För mig blir det väldigt sorgligt, för tänk om det, som Blue Nosumy skriver, finns en chans till ett bättre liv. Den eventuella chansen försvinner med döden. Har du tappat tron på att förändring är möjlig (förutsatt att du någon gång har haft den tron)?

Anonym skrev:

Jag förstår vad du skriver men. Oavsett kommer det att finnas en dag då jag inte finns kvar så för min del spelar numer mindre roll om när det sker. Jag gör det hellre så än att tvingas leva ett liv jag inte vill ha 30 till. När det kommer till kritan skall vi alla dö. Det är inget någon kan ändra på.

 

Vad är det som gör att du trots allt skriver här? Jag tycker det är jättebra att du sätter ord på hur dåligt du mår, och många gånger kan det vara ett rop på hjälp vilket jag hoppas att detta är. Hoppas du inte tar illa upp men jag vill tro att det ändå finns nåt litet hopp kvar där inne om att det kan bli bättre. Inte idag eller imorrn, men nån gång i framtiden. Ingen av oss här känner dig och många av oss känner precis som du gör och vet hur svårt det är, men jag tror ändå vi alla önskar att du finns kvar hos oss även efter imorgon.

Hur mår du?