Känns som jag är den enda i VÄRLDEN som har det såhär:
jag blir aldrig fri, min far vill inte att jag lever vuxenliv. Jag gjorde en abort mest pga honom när jag var i 20 års åldern, idag kan jag ångra att jag gjorde det,hade jag inte gjort abort då hade jag känt att jag åstadkommit NÅNTING i mitt liv, ha en son eller dotter på 10 år nu,
jag lever med en man som begått grova brott mot mig och annat, detta är ett HEMLIGT förhållande. Under nästan 5 års tid har vi fortsatt haft ett förhållande efter att han begick de här brotten och min far FÖRSTÅELIGT dissade honom totalt, han skulle döda honom osv, att jag skulle fortsätta vara med honom det skulle han aldrig tillåta, därför har jag levt i ett hemligt förhållande med den här mannen , jag vet att jag är vuxen men jag vet också att ett förhållande kan man ha hemligt men inte en graviditet tillexempel( eftersom jag träffat mina föräldrar en gång i veckan ungefär) än mindre dölja ett barn därför gjorde jag en abort till vid 29 års åldern som krossade mitt hjärta för jag ville verkligen behålla barnet men det var omöjligt. Jag har en väldigt fertil kropp men kan inte utnyttja det pga min far. Det finns inget jag hellre skulle vilja än att få barn, därför väntar jag nu på att min far ska gå bort! Jag mår fruktansvärt dåligt av att jag måste tänka i dem banorna men jag får inte leva mitt liv fullt ut, det är ju mitt liv! Min far har hälsoproblem och jag vill inte på nåt sätt att han ska lida, bara gå bort, smärtfritt. Men är rädd att det ska bli nån utdragen historia eftersom han visar tecken på nånnform av hudcancer han vägrar dock gå till läkaren, självklart har jag fruktansvärda skuldkänslor jag kan knappt sova!! Men det är mitt liv och jag ser det gå förbi mig utan att jag får leva det . Dessutom behandlar han min mamma och min bror dåligt. Mannen jag lever etthemligt förhållande med är missbrukare så det skulle säkert inte bli en lätt historia att ha ett barn med honom men HAN är den enda som jag klickar med jag har fruktansvärt svårt att hitta nya, har social fobi som blivit värre och body dysmorphic disorder och är inte jättesnygg vågar knappt visa mitt ansikte nuförtiden bara för honom och min familj, han är min enda chans till barn.
vad skulle ni ha gjort?
