Jo precis. Det finns även flera studier som pekat på hur människor kan uppleva både god social gemenskap OCH utrymme för självförverkligande – även om vissa basala behov som mat eller trygghet inte är uppfyllda.
Antropologen Daniel Miller (2010), exempelvis, beskriver från sina studier att den tillfredsställelse med livet de flesta människor känner inte alls är en egoistiskt självcentrerad upplevelse utan ofta helt beroende av hur ens medmänniskors livskvalitet ser ut. Betydelsen av den sociala gemenskapen innebär också att den som under en period får det sämre ekonomiskt, till exempel genom att bli av med jobbet, inte plötsligt slutar att bry sig om sig själv och människor runt omkring – snarare blir det kanske ännu viktigare att hålla skenet uppe.
