<3 Kärlek har jag kommit fram till är det som ger meningsfullhet och glädje i mitt liv. Har då minimalt av detta men det är ändå min slutsats. Då menar jag faktiskt framförallt också att få kärlek. Vissa tror ju att man går runt och trånar efter att få ge kärlek till någon men så känner definitivt inte jag nuförtiden. Jag längtar efter att få ta emot kärlek av andra.
Vet inte hur du känner som har barn? Ibland kan man ju uppleva det som att det enda man gör är att ge sina barn, eller andra i sin närhet, just mycket omsorg kring att vara lyhörd inför deras behov och därför så blir man väldigt tom själv av det? För det är inte samma sak förstås som man får tillbaka.
Varje år får jag ett julkort från en kompis som hon omsorgsfullt lagt massor av energi och själslig värme på, jag ser det. Då blir jag alldeles varm inombords. Det ger mig glädje. Andra gånger kan det vara någon som tänkt på mig när jag varit sjuk och därför ställt en kasse med mat utanför min dörr. Det har också gjort mig obeskrivligt glad. Även små saker som att återkoppla till mig, höra hur något viktigt har gått, betyder massor. Det är som att meningsfullhet till sist handlar om att få bli påfylld av andra. Få en strimma ljus – och kanske hopp. Känna att man är betydelsefull. Det täpper igen tomheten. Liv skapas. Att andra då och då tydligt går in för att ge en det man behöver så man mår bra, åtminstone lite bättre. Det är inte bara upp till en själv. Det tycker jag skapar känslor av meningsfullhet, lyfter tillvaron lite.
Tänker på det andra stycket att man gör det för sitt framtida jags skull. Om man tar sig igenom den här skärselden och ut på andra sidan har man förmodligen extremt mycket att se framemot. Det är ljuset i tunneln. Därför plågar iaf jag mig igenom detta. Jag tänker inte ge mig. Hoppas inte du heller gör det!
Vad ger dig mening? <3
