Hem > Forum > Hopplöshet > Livets bitterljuva

Livets bitterljuva

Visar 1 inlägg (av 1 totalt)
0
  • Det känns som att jag har kämpat ett helt liv. Blev tidigt lärd att man inte ber om hjälp. Att tårar är svaghet och trötthet är lathet.

    Hade konflikter med mina närmaste vänner och rev av olika anledningar bort det mesta som betytt något för mig. Det blev droppen. Jag skulle skita i allt nu, för allt jag har gjort är att kämpa. Ställa upp för alla andra även fast jag gått sönder själv. Och ändå hade de mage att lämna mig mitt i allt det svåra.

    Självmord har legat så enormt nära till hands under det senaste halvåret. Har gråtit mig igenom många nätter med Mind på andra sidan luren.

    Det sjuka är. Att nu står jag utan allt. Men har insett vad som är viktigt för mig, vad jag saknat och hur jag bör leva. Men står helt tomhänt för att förverkliga det.

    Tänk om jag bara hade fått en insikt om detta när jag hade allt annat.

    Tänk om jag hade allt annat kvar, nu när jag vet detta.

    Det är förjävligt.

    Jag har inga anledningar kvar till att leva, men inte starka argument nog för att dö. Jag är fast in between. Bitterljuvt at its finest. Vet inte vad fan jag ska ta mig till. Men jag kan inte leva såhär. Känner bara stor förlust och misslyckande.

Visar 1 inlägg (av 1 totalt)
0

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.