livet va inte roligare än så här…

<p data-start=”250″ data-end=”833″>Jag har kämpat i över 20 år med att jobba, men känns som om jag alltid går back, oavsett hur hårt jag arbetar. Jag går upp varje morgon klockan 5 och jobbar hela dagen för att kunna vara hemma vid 19 och få några få minuter med mina barn innan de går och lägger sig. Det är allt jag får. Jag har ingen tid för mig själv och inget att verkligen njuta av i livet. Det har alltid handlat om att jaga pengar för att överleva – och ändå känns det som om jag får mindre och mindre tid för de jag älskar och för mig själv. Jag är fast i ett hamsterhjul som jag inte kan ta mig ur.</p>
<p data-start=”835″ data-end=”1402″>Jag har inte kunnat vara där för mina barn, och har istället jobbat mig själv till bristningsgränsen. Jag har slitit och slitit i alla dessa år, men ändå går det inte. För varje år jag kämpar, känns det som om jag står på samma ställe. Jag har sett andra i samma situation och känt mig som om jag bara är en del av systemet som fångar mig. Jag har försökt att hitta en väg ut, men när pengarna börjar ta slut, är det som om allt rasar. Jag är trött på att vara fast i det här systemet som bara sätter upp hinder. Jag har kämpat, men det känns som om inget förändras.</p>
<p data-start=”1404″ data-end=”2102″>Det känns som att inget jag gör gör någon skillnad. Jag har kämpat så hårt för att vara den bästa för mina barn, för att kunna ge dem en framtid, men ändå känns det som om det aldrig räcker. Jag har förlorat mig själv på vägen. Jag har varit på botten förut, och jag är där igen. Det här är andra gången i mitt liv jag har gått in i väggen. Förra gången tog det ett helt år att ta mig ur den ”dimman”, och nu känns det som om jag inte orkar kämpa mer. Jag vill bara kunna hitta något som ger mig en känsla av mening, något som gör att jag känner att jag inte sliter förgäves. Men nu när akassan tar slut om några månader, känns det som om jag inte har någon väg ut längre. Jag har inget hopp kvar.</p>
<p data-start=”2104″ data-end=”2900″>Jag känner mig tom, som om jag inte har något att ge längre. Jag har jobbat mig genom livet för att försöka skapa något, men allt jag får tillbaka är mer stress, mer press, mer krav. Och ändå står jag här, på samma plats, utan någon riktig lösning på mina problem. Jag har försökt hitta något nytt att göra, men inget känns meningsfullt. Och när jag ser att det inte finns någon förändring på horisonten, kommer tankarna tillbaka. Jag vet att jag inte har något att leva för längre om detta är det enda som finns – det här livet som jag kämpar för att hålla ihop men inte har någon glädje i. Jag känner mig fast, överväldigad, och varje dag är bara en annan dag av att kämpa för att få något att gå ihop.</p>
 
<p data-start=”2902″ data-end=”3336″>Jag har gjort mitt bästa, men det känns som om jag har gett upp för länge sedan. Jag har kämpat för att hitta något som känns meningsfullt, något som gör att jag kan vara den jag vill vara – för mina barn och för mig själv. Men det känns som om jag har misslyckats. Och nu är jag så nära slutet, och jag ser inte längre någon väg framåt. Allt känns överväldigande, och jag kan inte fortsätta på det här sättet.</p>
<p data-start=”2902″ data-end=”3336″>Jag har bestämt mig, när pengarna tar slut så avslutar jag mitt liv.</p>