Hem > Forum > Hopplöshet > Livet står mig upp i halsen

Livet står mig upp i halsen

Visar 11 inlägg - 1 till 11 (av 11 totalt)
10
  • Egentligen vill jag inte dö, men leva känns samtidigt så outhärdligt just nu.

    Förlorat jobb, skuldsatt mig, dricker varje dag för att döda antingen tomhet eller ångest och har sabbat bort min älskling genom att låta min skit gå ut över henne. Vidrig är jag! Jag förtjänar nog att ha det som jag har det.

    Mitt mående brukar bli bättre på kvällen, men nu vet jag inte hur jag ska orka natten. Har människor omkring mig som älskar mig, men skammen är för stor för att säga att jag orkar inte mer. Vill ju vara stark, trygg, någon som reder sig själv.

    Men jag är inte gjord för att leva i det här samhället. Jag har alltid varit och kommer att förbli utanför. Befinner mig i en nedåtgående spiral … tar jag inte livet av mig kommer jag sluta som alkis och hemlös.

     

    Hej, hur har du förlorat jobbet (om man får fråga?) är det pga alkoholen? Det låter iallafall  som du behöver hjälp, jag vet inte vad för slags hjälp men du vill ju leva men då måste du bestämma dig för att nå dit du vill.  Kram

    Trådstartaren

    Hej. Tack för svar.

    Nej, inte pågrund av alkoholen. Jag är egen företagare och den ena kunden efter den andra drog sig tillbaka av olika anledningar. Levde redan på marginalen och kämpar.

    Var en mörk natt i går. Jag mår bättre i dag.   Väldigt mycket av en bergochdalbana i mitt mående, har alltid varit. Svart eller vitt, sällan gråskala, och snarare det mer än spriten som gör att det skär sig med andra människor.

    kram!

    Hej,

    när jag läste så trodde jag först att det var min älskling som skrev, den som förlorade mig.. samtidigt känner jag själv en stor sorg, förlorade honom långt innan han förlorade mig. Trots alla svårigheter och alla bråk, så fann vi alltid någon tröst bara att få vara i varandras sällskap. Känner igen mig i mycket av det du skriver, berg och dalbanan, att det inte finns någon grå zon.. bara svart och vitt, det där med att bedöva ångesten och att jag egentligen vill leva, men får inte ihop livet längre.. jag önskar att det jag skrev vore något mer hoppfullt, men jag hoppas att det löser sig för dig och tackar för att du delade med dig och på så sätt hjälpte mig att känna mig mindre ensam i det hela. Stor kram till dig

    Trådstartaren

    Pink Koboja: Känner själv igen just det där med att trots alla bråk så fann vi tröst i varandra. Fattar dock att till slut blev bråken, det dåliga inte värt det för henne och att hon drog sig ur en gång för alla (ja, vi hade många vändor) räddade mig från mig själv som Fred Åkerström sjunger i Två tungor. Den låten har hjälpt mig mycket. Jag var verkligen både mitt bästa och sämsta med henne. Fint att du kände dig mindre ensam av läsa och dito till att jag fick läsa din text. Stor kram tillbaks.

    Indigo Rukedy: Tack för att du delade låten med dig. Jag lyssnar på den på repeat och försöker hitta någon tröst i orden, hoppas på att han mår bra och kämpar trots att det är svårt.

    Vi har också flera försök bakom oss, men jag orkade inte längre och drog mig undan helt efter vårt sista försök.. det gjorde så ont, det var det sista jag ville.. det var ju allt det fina i livet jag önskade mig för oss. Jag kan tänka mig att hon nånstans kände likadant, att hon nådde sin gräns och var tvungen att fatta det svåra beslutet åt er båda. Berg och dalbanan som ni åkte tillsammans med kunde gå upp en dag, men rasa ner väldigt fort en annan dag.. någon behövde dra i bromsen för att två liv ska kunna fortsätta i ett ”normalt” tempo, så man orkar med allt annat som finns där ute. Förväntningar och krav som ställs på oss av familj, vänner, jobb och samhället. Allt det som vi knappt orkar leverera på när vi är ifrån varandra, men typ inte alls när vi befinner oss i ett gemensamt downfall.

    Han hade sagt samma sak som du, vi tog fram det bästa och värsta i varandra. Jag försökte att se det som något positivt, något jag kan använda mig av för att utvecklas och växa som människa medans han såg det som något väldigt dåligt, något som absolut inte ska finnas i en relation. I efterhand kan jag förstå vad han menade, men jag kan inte sluta undra hur det hade gått för oss i fall han hade kämpat mot sina inner demoner, sett det som något som redan fanns där långt innan jag kom i hans liv.. jag önskar att han hade riktat sin frustration på det som egentligen skapade mörkret istället av mig, personen som i början bara utlöste det.. innan våra bråk skapade ett ännu större problem. Jag önskar att jag inte hade haft mina egna demoner som jag fightades med, så jag slapp kräva hans stöd då när han behövde mig som mest. Vi båda har nog känt oss värdelösa i dom situationerna, trots att vi försökte så gott vi bara kunde. Idag inser jag verkligen vad som menas med ”ibland räcker kärleken helt enkelt inte till” .

    Så som du skrev tidigare så går det även för mig upp och ner väldigt mycket, idag är det en sån dag där allting bara känns helt värdelöst och ensamt. Förstår i fall du inte orkar läsa eller svara på en meter lång roman (i fall du har en skön ”upp” eller en jobbig ”ner” – dag) men finns här när du känner att du vill fortsätta prata eller dela med dig av något mer <3

    Trådstartaren

    Pink: När jag läste din ”roman” kändes det som om det kunde ha varit hon som skrivit den. Hon sa just sådana där kloka saker till mig, men jag var så inne i mitt mörker, lite som jag kan tänka din snubbe var. I våra värsta stunder så frågade hon varför hennes kärlek inte räckte till och jag var så långt bort ifrån att ens tänka att hon älskade mig. Och precis som med din kille, jag tog med mig demoner från innan henne och projicerade det på henne. Att för en människa se vad hon har framför sig är ibland det svåraste som finns.

    I kväll mår jag väldigt upp och ned. Känslorna kan ta vägen lite vartsomhelst känns det som. Men ska ta mig några pilsner och få lite medvind i seglen.

    Tack för dina ord. Hoppas det inte är för tufft för dig eller allra helst att det är rätt jävla gott rent av. Det märks att du är en människa som kan dra slutsatser och lärdomar av livet, inte minst det svåra, och det är något väldigt många inte har när de vandrar längs livsvägen. Dela med dig av ditt ljus, du får det tillbaka en dag.

     

    Trådstartaren

    Jobbigt i kväll. Inga som vill starta en grupp på kik?

    Hej Rukedy, förlåt att jag inte svarade tidigare.. hur har du det? Tror att jag nu inte orkar sprida nåt ljus mer.. det inte så likt mig att inte ha nåt reserv att ta fram när det känns mörkt. Jättekonstigt..

    Jobbigt i kväll. Inga som vill starta en grupp på kik?[/quot

     

    Vad är kik

    Gärna. Har inga livlinor kvar

Visar 11 inlägg - 1 till 11 (av 11 totalt)
10

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.