Kronikerns vardag

[Purple Jyrohy]

Den gnagande ångesten startar redan när man vaknar

att känna att dagen inte har något syfte annat än att sköta om sina sjukdomar

när hela kroppen strejkar inklusive fysiskt som psykiskt

man pratar så fint och att acceptera om mindfulness osv

undrar om man fattar hur det är att vara i en kronikers kroppen

har du ont någonstans kan du aldrig ta en! tablett och så försvinner det onda

du har ont även om du tar mängder av tabletter

blir du trött nör du är sjuk

så trött är en kroniker alltid varje dag hels tiden men noll förhoppning om att det ska vända

men jag ska trots det fixa att bädda sägen

hålla rent i köket och försöka få i mig mat

sen säger dom att det är viktigt att göra något roligt också

hur mycket roligt gör du dagen när du har migrön?

tänk dig den värsta träningsvärk du någonsin haft lägg till muskelinflammation i hela kroppens muskler plus artos smärta och nervsmärta konstant ångest och tinnitus

Nu ska du sköta ett hem, gå och tröna plus två tre vårdbesök per vecka. Och du glöm inte att göra något roligt också.

och visst fixa inför nyårsafton ska du viss också göra

 

<3 Klokt sagt! Tycker gott man kan byta ut frasen och tipset om “att göra något roligt” till “kan jag hjälpa dig på något sätt”? Jag har fått tipset ibland om att gå och köpa mig lite godis och kanske införskaffa mig en hund som blir glad när jag kommer hem som botemedlet på mitt miserabla och svåra liv med en drös sjukdomar. Det är inte konstigt att majoriteten deprimerade och kroniskt sjuka ger upp hoppet om att få hjälp när det är så enormt andefattiga tips man får tillbaka, tänker jag. Behöver man kanske lära ut kunskap i skolan om hur man stöttar en vän eller person i en svår situation? Lära ut empati och omsorg om varandra? Tror kulturen i Japan är bra på det. Skulle annars önska att man kunde ringa en vis tant när man mår förskräckligt och få långa visdomar viskandes i örat.. <3

[Purple Qequmi]

Red Simyna skrev:

<3 Klokt sagt! Tycker gott man kan byta ut frasen och tipset om ”att göra något roligt” till ”kan jag hjälpa dig på något sätt”? Jag har fått tipset ibland om att gå och köpa mig lite godis och kanske införskaffa mig en hund som blir glad när jag kommer hem som botemedlet på mitt miserabla och svåra liv med en drös sjukdomar. Det är inte konstigt att majoriteten deprimerade och kroniskt sjuka ger upp hoppet om att få hjälp när det är så enormt andefattiga tips man får tillbaka, tänker jag. Behöver man kanske lära ut kunskap i skolan om hur man stöttar en vän eller person i en svår situation? Lära ut empati och omsorg om varandra? Tror kulturen i Japan är bra på det. Skulle annars önska att man kunde ringa en vis tant när man mår förskräckligt och få långa visdomar viskandes i örat.. <3

Jag håller med! “Gör något roligt, nåt du brukar tycka om!” säger folk. Jaha, och vad skulle det vara! Det är inte så kul att göra saker ensam hela tiden! “Vad har du för intressen?” frågar de. De tar alltså för givet att man har intressen! Om man inte har några då? Tänk om inget gör en glad? Eller kanske det finns saker man tycker om, men att de överskuggas av all ångest och all depression?!

Håller med om att det vore bättre att fråga: “Kan jag göra något för dig?” Som jag skrivit här i andra forum, borde det finnas mer praktisk hjälp att få och inte bara samtal! Medmänniskor borde också vara mer uppmärksamma på varandras behov och inte så svenskt rädda för att tränga sig på!

Jag gjorde faktiskt så, att jag skaffade hund för att få mer livskvalitet och någon att bry mig om. Men han visade sig vara jobbigare än jobbigast ute, så istället för sköna promenader blir det en ångest varje gång jag ska ut med honom!

[Purple Jyrohy]

Åh råden är inte så många men hund har jag fått flera gånger och katt.

 

idag blev en synnerligen ångest dag orkade precis handla men det tog musten ur mig. Sov efteråt så jag kommer inte att sova i natt .

Får ofta frågan om man kan hjälpa mig men det kan dom ju inte ingen kan göra mig frisk. Jag ska vara detta hemska läge för resten av mitt liv och risken är att det blir lång kanske har jag 30-35 år kvar att leva ett liv som är skit och så tycker dom att det är fel att få självmordstankar. Nör varje vaken sekund går åt till att distrahera sig från smärta psykiskt eller fysiskt. Hatar min kropp.

[Purple Qequmi]

Purple Jyrohy skrev:

Åh råden är inte så många men hund har jag fått flera gånger och katt. idag blev en synnerligen ångest dag orkade precis handla men det tog musten ur mig. Sov efteråt så jag kommer inte att sova i natt . Får ofta frågan om man kan hjälpa mig men det kan dom ju inte ingen kan göra mig frisk. Jag ska vara detta hemska läge för resten av mitt liv och risken är att det blir lång kanske har jag 30-35 år kvar att leva ett liv som är skit och så tycker dom att det är fel att få självmordstankar. Nör varje vaken sekund går åt till att distrahera sig från smärta psykiskt eller fysiskt. Hatar min kropp.

Jag förstår det ❣️😢 Blir du ensam på nyårsafton? Som det ser ut så blir nog jag det. Kan man skriva till dig på någon mejladress eller så? Kram