Kommer dö ensam

[Red Camigi]

Jag mår skit.
Jag har mått lika dåligt och ältar samma tankar fram och tillbaka sen jag gick i mellanstadiet. Jag är ful, liten, fet, omanligt och saknar allt som är attraktivt för en tjej. Jag har inget självförtroende eller erfarenhet alls för att kunna flörta eller försöka inleda en relation med någon som är mer än vänskap. Jag är nu 23 och vet verkligen inte hur jag ska ta mig ur bubblan. alla får det att låta så lätt. det är bara att använda Tinder, det är bara att träffa nån på krogen, det är bara att prata med någon på en förfest. Tinder matchar jag knappt med någon och de jag skrivit till får jag ingen respons av, detta bekräftar bara mitt tragiska utseende. krogen har jag aldrig fått eller lyckats fånga någons uppmärksamhet även fast jag varit ute en hel del. Jag har nu gjort bort mig rejält, öppnade upp mig och berättade för en tjej att jag tyckte om henne. Jag har aldrig haft så kul och känt mig så trygg som gjort i hennes tillvaro. grejen är bara att hon är 6 år äldre och planerar att köpa hus med sin kille. jag visste att om jag berättade för henne vad jag känner så är det samma sak som att försöka ro över Atlanten i en jolle men jag kände mig bara tvungen. responsen blev som jag förstod och hon sa att jag är som en lillebror för henne. det är där allt egentligen börjar och där jag fortfarande står… jag var väldigt sen i min puppertet så halva gymnasie tiden var det inte ens lönt att försöka träffa någon då jag var 1.55 kort och såg ut som en 12åring. detta har sedan fortsatt som ett tema i mitt liv, jag har alltid setts som Lill killen, lille bror, söta killen i söt som ett barn. Jag vet inte vad jag ska göra nu, vill verkligen bara ta mitt liv och hoppas på att det finns något bättre efter döden. Att aldig fått någon typ av bekräftelse eller känt intresse från någon tjej och att jag nu är 23 gör att jag känner en otroligt hopplös het, finns det någon som nånsin kommer tycka om och vara attraherad av mig? just nu ligger jag och planerar på när det passar bäst att avsuta mitt liv, jag skulle helst göra det så fort som möjligt men vill inte att tidigare nämnd tjej ska känna nån skuld (om hon ens skulle göra det). De flesta bröjar utforska kärkleksliv och relationer i 13-15 år ålder, för mig är det snart 10 år sen. det ger mig sån otrolig stress att veta att jag missat så mycket erfarenhet och uppslevder som andra haft. det känns som tonårslivet är som bortkastat. a
Att höra kompsiar haft 1,2,3 4 relationer, hunnt dejta massa och jag har aldrig ens kysst en tjej. Nu börjar jag känna att jag inte orkar älta detta längre och vill avsluta mitt liv, jag orkar inte längre med all ångest och stess över detta och att jag har inte gått och lagt mig en enda natt i snart 10år utan att tänka på detta gör att jag inte pallar mer nu.

<3 Fina du, så fruktansvärt att du känner på det här sättet. Önskar jag kunde lyfta bort smärtan från dig.

Nu vet inte jag om det här är en jättekonstig sak att säga men när det gäller väldigt många tycker inte jag kanske oftast att det spelar någon roll hur många någon kysst eller varit med, man märker oftast absolut ingen skillnad. Det handlar snarare om känsla än x-antal. Så jag tror i princip noll på detta med att erfarenhet spelar så pass stor roll när man är under 30 år. Kvinnor säger väl att de är som bäst i sängen när de är över 35-40 år för då är de äntligen bekväma i sina kroppar. Det handlar om så mycket bortom erfarenhet. Dessutom tror jag de flesta behöver känna tillit. Sämst sex har jag haft med alfahannar som varit med hundratals kvinnor, och bäst faktiskt med de som jag misstänker varit med få. Varför? Jo för att vissa agerar med kärlek, ömhet och lugn. Tycker med andra ord inte du ska känna stress över det.

Däremot förstår jag att du vill träffa någon, få känna kärlek. Det bor sjukt mycket människor på den här planeten så jag tycker det låter absurt om du inte skulle träffa någon <3

 

Det finns någon för alla! Värden är full av människor både fula och snygga med erfarenhet och utan. Dessutom så förtjänar du definitivt bättre än att ta livet av dig. Just nu lägger du ju hela ditt värde i prestationskrav på relationer, gör inte det! Försök att ha tålamod.