Hem > Forum > Hopplöshet > Kommer de förlåta mig?

Kommer de förlåta mig?

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 14 totalt)
13
  • Har i många år haft stunder av nedstämdhet, ångest och depression. Har sökt hjälp till och från de senaste 5 åren men inte kommit något vart direkt.

    Nu känner jag att jag inte vill mer. Ser ingen större mening att finnas kvar, att det skulle bli bättre utan mig här.

    Har en familj, med en man och en dotter på 1,5 år. Men jag tror att de kommer få det bättre utan mig, samtidigt som det kommer vara ett trauma för dem. Men min dotter kanske inte kommer komma ihåg mig. Hon kan förhoppningsvis få en ny mamma.

    Det enda som gör det bättre för alla inblandade är att du får den hjälp du behöver, förtjänar och har rätt till. Det finns hjälp att få och en annan väg att gå även om det inte känns så just nu.

    Hej Blue Temiqy,

    Bra att du skriver här!

    Det är din sjukdom som talar när du tror att de kommer få det bättre utan dig. Jag förstår att du mår fruktansvärt dåligt och gjort under en längre tid. Din dotter kan inte få en ny mamma, det fungerar inte så. Fina du, gör inget dumt. Kan du ringa 112 och berätta om vad du känner? Du behöver få hjälp <3

    Trådstartaren

    Tack för att ni svarar.

    Jag har kontakt med vården, men de är inte så oroade för mina självmordstankar. Säger att de inte är farliga, eftersom jag inte gjort några planer ännu. men tänker själv att när du väl har gjort planerna, då kan det vara försent.

    Jag har så svårt att se att jag har något värde i att vara mamma. Förstår inte hur mitt barn kan tycka om mig, varför hon blir glad när hon ser mig och vill vara med mig. Det måste vara rent biologiskt, hon behöver mig för att överleva.

    Om jag dör så får min man ut mycket på min livförsäkring (har kollat att den täcks vid självmord). Så det kommer inte lida ekonomiskt.

    Hej Blue Temiqy,

    Jag förstår dig när du pratar om att vården inte tar en på allvar gällande självmordstankar, att det känns som att de bara har tid för en när det redan har gått för långt.
    Försök bara att komma ihåg att det inte finns någon kvinna i den här världen som kommer kunna ge det du kan ge ditt barn, genom att bara finnas där för henne.
    Det låter däremot som att du har det, ursäkta mitt ordval, jävligt jobbigt just nu.

    Trådstartaren

    Tack igen för att ni svarar. Vet inte riktigt vad jag vill få ut av att skriva.

    Jag tänker att det är dumt att skriva på ett öppet forum på vilka sätt jag kan tänka mig att gå till väga då det kan inspirera någon annan.

    Jag hoppas att hennes mormor kommer ta en större plats i hennes liv om jag försvinner. Hon älskar sitt barnbarn över allt annat. Känns som jag är mer med som statist nu mera. Så om jag försvinner kapas mellanhanden ut.

    Det är en sjukdom att vara deprimerad, och det går att bli frisk. Under en depression kan man känna sig som en statist, man bara är där i bakgrunden. Men du kan få huvudrollen i ditt eget liv igen. Det går, och även om det inte känns så nu så önskar jag att du tror på oss som varit där. Det tar tid men det går. Din dotter älskar dig och vad du än känner så kan du inte veta vad hon känner. Stanna och bevisa för henne att du älskar henne. Toppen med en mormor som älskar henne men hon behöver dig också. Just nu kanske du inte kan leverera som mamma men en dag gör du det och den dagen är värd allt!

    Hur går det för dig nu, Blue Temiqy? Att sjukvården inte är oroad gör mig desto mer orolig för dig. Är du mer i balans nu eller har du ännu starkare självmordstankar – om du orkar säga? <3

    Trådstartaren

    Tack så mycket för era svar. Tyvärr mår jag än sämre. Jag inte leva mera. Jag orkar inte.

    Jag ska försöka kontakta min läkare igen och se om det finns något annat att göra, men det känns helt omöjligt att det skulle kännas på något annat sätt

     

    Ja, det vore toppen om du orkade prata med läkaren och försök då vara så ärlig du bara kan så du blir tagen på största allvar. Överdriv gärna om så krävs. Vet att sjukvården ibland gärna vill tolka allt möjligt man säger och signalerar om som ”inte så akut”.

    Tänker på dig! <3

    Avatar

    Har du försökt att göra nåt kul för att ändra sinnet?
    Åka båt, klappa hästar mm
    Eller provat tanken att helt enkelt inte ta livet på så stort allvar?

    Man behöver inte må bra jämt, tex

     

    Ifall du stillar ditt eget dåligt-mående med självmord – så skapar du ju dåligtmående för långt fler, man och barn tex

    Är det inte bättre att 1 mår dåligt än att 2-15 pers gör det ?

    Tcyker du ska härda ut, det kan vända och du besparar dina nära o kära olycka

    Jag vill bara säga kämpa kämpa! Det finns ljus om än långt bort just nu. Jag vill att du ska leva och din dotter behöver och älskar dig. Bra att du söker vård. Mediciner? Elstötar? Jag kan inte allt men något måste du kunna få hjälp av. Jag har levt i massa depressioner och velat ta livet av mig idag är jag så tacksam att jag klarat mig! Det kommer du också vara när tiden kommer. Varma kramar från mig

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 14 totalt)
13

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.