Kastar bort mitt liv

Oj, kunde varit jag som skrev det här.

Du behöver nog jobba på att få din kropp, och ditt nervssystem att vara närvarande, så att du lättare kan göra val du trivs med, och njuta av det du gör.

Du kanske känner att du måste fixa till en “godkänd” vardag i andras ögon, för att ens vara värd att lägga energi och tid på saker som går dig att känna dig levande?

Så har jag känt mycket i mitt liv, och det gör att mycket tid gott till spillo.

Men du är värd att göra saker du mår bra av!

Jobbar du, studerar eller är du arbetssökande eller sjukskriven nu?

Oavsett, försök se att du är värd att må bra, du lever inte för att prestera inför andra.

Kan du försöka sätta upp små mål som tränar din hjärna att gå i rätt riktning för att våga göra saker som du vill göra?

Om det känns som ett för stort steg att resa utomlands, försök utmana dig själv att t.ex. ta tåget själv till en annan stad och “turista” på hemmaplan?

Försök liksom se det fina i att göra något intressant, även om det inte är en lika “stor” upplevelse som många andra gör.

Du behöver öva upp tron på att du vågar göra saker, och KAN göra saker!

Allt du kan tänka dig att prova i livet, vad gäller klädstil, hobbies, dejtande, resande osv: prova gör en “Moodboard” där du skriver ner och sätter upp bilder på ALLT du drömmer om. Och kom ihåg, att själva “drömmandet” faktiskt kan ge lyckokänslor i sig, du behöver inte ens göra allt du drömmer om för att ändå få en behållning av att våga drömma och liksom “syna” dina drömmar för dig själv!!

Jag tror inte att ett liv kan bli bortkastat. Men jag kan förstå känslan. Har själv haft (har) ett ganska snårigt liv, har inte åstadkommit mycket, får kämpa med the basics i livet. Det är inte kul, men inte heller fel att ha det så.

Jag tror att vi blir matade i media med en bild av livet som egentligen är helt orealistisk. Det är lätt att tänka att något är fel eller att man själv är fel för att man inte är lycklig, för att man inte har gjort och upplevt vissa saker osv. Sanningen är att vi alla går igenom olika saker som formar oss på olika sätt. Vi kommer ha uppgångar och nedgångar i livet. Vi kommer att ha olika erfarenheter vid olika tidpunkter i våra liv. Det är inte fel, det är inte konstigt – det är så livet är. Så försök att ha lite tillförsikt. Tillåt dig att vara precis som du är – hur det än är.

Du skriver att du är ung vuxen. Du har alltså ett helt liv framför dig med nya erfarenheter som du inte mött ännu. Vad spännande ändå! Kanske är du just nu i en fas i livet där du försöker hitta fotfästet. Längre fram är det möjligt att du gör helt andra saker och får helt andra erfarenheter. Ingen tid i livet är bortkastad – den syftar bara till att uppfylla olika saker. Nu är du i en fas av livet, om några år är du kanske i en annan.

Jag tror att guld angsvadd är något på spåren när hen föreslår att du kan visa för dig själv att du kan göra saker. Att bygga upp en form av självtillit. Tillåt dig att ha roligt, vara nyfiken på saker och bara finnas och uppleva utan något särskilt mål. Du har inget att bevisa, varken för dig själv eller för någon annan. Du är bra precis som du är.

Trauma är kämpigt att bära på. Personligen upplever jag att det mest läkande har varit att skapa andra erfarenheter. Att hitta människor som möter en med värme, att finnas i rum där det är tillåtet att bara vara precis som man är, där allting inte är på liv och död. Nu vet jag givetvis inte vad du bär på för trauma, men jag tror att just skapa erfarenheter som står i motsats till det man tidigare upplevt är väldigt viktigt. Det blir som att man lär om hjärnan (lite som när man tränar bort en fobi). Helt och hållet min erfarenhet dock – det behöver inte gälla alla.