Ja det är det som är problemet.
Sedan blir jag ju inte hjälpt av att jag fruktar att jag aldrig ska komma därifrån.
Anledningen till att jag inte söker annat nu är att jag har skulder hos Kronofogden, och det känns inte särskilt tryggt att flytta på sig med skulder “upp till armhållorna ”
Jag jobbar som lokalvårdare hos Samhall, och där kan man inte bli uppsagd på grund av arbetsbrist, eller det går väl men det är om jättemånga uppdrag hos dem skulle sägas upp på en gång och det tror jag inte kommer att hända.
Men utanför Samhall kan man bli uppsagd på grund av arbetsbrist och det är ingen höjdare att bli arbetslös med skulder hos FK, så jag känner mig tvungen att välja trygghet framför omväxling.
Men jag har insett att sjukskriva sig i onödan för att man är uttråkad inte hjälper heller.
Men är jag verkligen uttråkad eller får jag negativa tankar på jobbet som jag försöker fly ifrån?
Som t.ex tanken att jag aldrig kommer att komma ifrån Samhall, för det vill jag ju. Men sjukskriva sig i tid och otid är inte rätt strategi.
