Känner mig hopplös

Känner mig sååå sliten. Jag har jobbat så sjukt hårt de senaste. Speciellt denna veckan, är helt slut och ändå är den inte över. På jobbet gör jag mer än jag borde för jag är för snäll. Har kontrakt på att jag har rätt till att ta de lugnare pågrund av diagnos och psykisk ohälsa, men strukturen, planeringen och antalet anställda är så dålig att jag gör det jag ser behövs. Försöker rädda alla och lösa alla problem, trotts att jag vet att jag inte kommer vara människa när jag slutar för dagen. Igår va jag så dålig efter jobbet att jag la mig i sängen, tog min ångestmedicin och gömde mig under täcket. Men bara efter ett tag rycks jag ur min ångest/medicinkoma för att sambon skriker att han vill ha mat och vill att jag ska fixa det. Tyvärr så mäktade jag inte med de denna gång, mitt huvud va för borta, men vanligtvis så hade jag säkert gjort det. Idag efter jobbet fick jag fixa all disk som hade svämmat över hela diskbänken då maskinen va ren och ingen haft orken att fixa de tidigare. Sambon brukar ofta skämta om att de är en kvinnas jobb, men med tanke på hur ofta han låter de vara tills jag tar hand om de, och hur ofta han nämner detta på “skämt” så undrar jag ändå om han egentligen känner att de är sant för honom. Att han har den synen. Efter disken fixade jag två omgångar tvätt, tog en dush och sen gick jag till affären. Sambon smsar att han ville ha sina kex som han brukar. Här vet jag inte va som hände i huvudet på mig. Jag läste bara namnet på de kakor han ville ha. Noterade att förpackningen såg annorlunda ut men trodde bara att de va en ny design. Men när jag kommer hem så säger han att de va fel märke. Ville bara sjunka genom jorden. Hur kan en paket med kex förstöra resten av min dag och ännu en gång få mig att överväga om jag ska leva eller inte. Känner att jag aldrig kan göra rätt, allt blir bara fel. Allt jag rör vid blir fel. Va fan ska jag göra

Anonym skrev:

Känner mig sååå sliten. Jag har jobbat så sjukt hårt de senaste. Speciellt denna veckan, är helt slut och ändå är den inte över. På jobbet gör jag mer än jag borde för jag är för snäll. Har kontrakt på att jag har rätt till att ta de lugnare pågrund av diagnos och psykisk ohälsa, men strukturen, planeringen och antalet anställda är så dålig att jag gör det jag ser behövs. Försöker rädda alla och lösa alla problem, trotts att jag vet att jag inte kommer vara människa när jag slutar för dagen. Igår va jag så dålig efter jobbet att jag la mig i sängen, tog min ångestmedicin och gömde mig under täcket. Men bara efter ett tag rycks jag ur min ångest/medicinkoma för att sambon skriker att han vill ha mat och vill att jag ska fixa det. Tyvärr så mäktade jag inte med de denna gång, mitt huvud va för borta, men vanligtvis så hade jag säkert gjort det. Idag efter jobbet fick jag fixa all disk som hade svämmat över hela diskbänken då maskinen va ren och ingen haft orken att fixa de tidigare. Sambon brukar ofta skämta om att de är en kvinnas jobb, men med tanke på hur ofta han låter de vara tills jag tar hand om de, och hur ofta han nämner detta på ”skämt” så undrar jag ändå om han egentligen känner att de är sant för honom. Att han har den synen. Efter disken fixade jag två omgångar tvätt, tog en dush och sen gick jag till affären. Sambon smsar att han ville ha sina kex som han brukar. Här vet jag inte va som hände i huvudet på mig. Jag läste bara namnet på de kakor han ville ha. Noterade att förpackningen såg annorlunda ut men trodde bara att de va en ny design. Men när jag kommer hem så säger han att de va fel märke. Ville bara sjunka genom jorden. Hur kan en paket med kex förstöra resten av min dag och ännu en gång få mig att överväga om jag ska leva eller inte. Känner att jag aldrig kan göra rätt, allt blir bara fel. Allt jag rör vid blir fel. Va fan ska jag göra

Jag tycker du är jätteduktig! Tycker inte att du gör något fel.

Anonym skrev:

Jag tycker du är jätteduktig! Tycker inte att du gör något fel.

Tack!

Det låter verkligen inte schysst av din sambo och driva dig så hårt!! Kanske för att du är för välvillig att göra alla tjänster som han ber om?  Det är viktigt att visa att man inte måste vara duktig utan bara är en vanlig människa. Hur kommer det sig att du låter din sambo vara så lat och slarvig när  du måste vara så perfekt? Varför kan inte du oxå lämna disken ? Du har  faktiskt slitit på jobbet så du har stor ångest. Det är ett stort skäl till att han ska handla o diska! Usch blir så arg när jag läser det här….Hsn verkar inte bry om dig särskilt mycket.Min kille diskar varannan gång. Och glömmer han det påminner jag honom. Tycker man ska dela på allt jobb. Du är ju inte hemmafru, du har ett jobb!! Jag lagar maten men det är för att jag är bättre på det och mer intresserad av mat. I övrigt delar vi på sysslorna när vi ses. Och det gör vi trots att jag inte jobbar och fast han ibland jobbar 12 h dag!

Anonym skrev:

Det låter verkligen inte schysst av din sambo och driva dig så hårt!! Kanske för att du är för välvillig att göra alla tjänster som han ber om? Det är viktigt att visa att man inte måste vara duktig utan bara är en vanlig människa. Hur kommer det sig att du låter din sambo vara så lat och slarvig när du måste vara så perfekt? Varför kan inte du oxå lämna disken ? Du har faktiskt slitit på jobbet så du har stor ångest. Det är ett stort skäl till att han ska handla o diska! Usch blir så arg när jag läser det här….Hsn verkar inte bry om dig särskilt mycket.Min kille diskar varannan gång. Och glömmer han det påminner jag honom. Tycker man ska dela på allt jobb. Du är ju inte hemmafru, du har ett jobb!! Jag lagar maten men det är för att jag är bättre på det och mer intresserad av mat. I övrigt delar vi på sysslorna när vi ses. Och det gör vi trots att jag inte jobbar och fast han ibland jobbar 12 h dag!

Vi hjälps åt ibland. Men han mår inte bra, han är sjukskriven så jag försöker att inte pressa honom.

Förstår. Jag tycker ändå att han pressar dig. Inte okej tycker jag. Varför visar han inte omtanke om dig genom att hjälpa till. Du mår ju också jättedåligt.