Hem > Forum > Hopplöshet > Känner mig helt hopplös (Litium)

Känner mig helt hopplös (Litium)

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 14 totalt)
13
  • Hej,

    Jag är en kille på 31 år som lever med paniksyndrom sedan 10år tillbaka. Paniken har tagit över min kropp och 2019 var ett rent helvete. Jag blev tillslut inlagd i december och efter det har ångesten bara kommit tillbaka.
    Jag vaknar med att det ”stritter” i armar och ben och jag känner ett tryck över bröstet. Jag hamnar i gråt varje dag nu.
    Jag tycker inte synd om mig själv och jag tränar och går till jobbet (hemifrån nu som tur är).

    Ångesten har tagit över så pass mycket att jag funderar starkt på att ta mitt liv nu.
    Jag har fått mediciner i form av Cymbalta (120mg), Lamictal (200mg), mirtazapin, fluanxol och nu vill läkaren sätta in även Litium. Jag är rädd för alla dessa mediciner nu och jag undrar om någon har testat Litium tillsammans med någon annan medicin. Har det hjälpt och vad är era erfarenheter?
    Fluanxol fick jag 0,5mg av och jag mådde bättre i två veckor. Sedan kom allt tillbaka. Vi höjde dosen till 1mg och jag mådde bättre i 2 veckor. Nu ligger jag på 2,5mg och läkaren vill höja till 3mg. Vad tror ni om allt detta?

    Det hjälper lite när jag tar sobril. men är rädd att bli beroende av den så vågar bara ta den 2ggr i veckan.

    Jag är rädd för mitt liv nu och vill verkligen inte bli inlagd igen. Då tror jag att jag faktiskt tar mitt liv. Även om jag älskar mina nära och kära och egentligen inte vill detta. Jag klarar inte av att hantera min dagliga ständiga ångest som leder till 3-4 gråtattacker varje dag.

    Hej!

    Jag är glad att du valde att gå in här och skriva. Du ska veta att du inte är ensam. Jag är i din ålder och känner med dig.

    Jag kan inte mycket om mediciner men har stor erfarenhet av ångest. Om vi fokuserar på dig och inte på vilka mediciner som hjälper eller inte -vad tror du triggar din ångest?

    Kram till dig

    Trådstartaren

    Jag vet inte riktigt vad som triggar igång min ångest. Vilket också är jobbigt.
    Ibland vet jag och då är det oftast tankar om saker och ting som jag går runt och ältar. Som en radio hela tiden.

    Jobbigast blir panikångesten som jag nu vaknar med varje morgon. Jag var inlagd i januari i år och är livrädd för att bli inlagd igen. Det skulle jag inte orka med.

    Vill bara säga att jag känner med dig. Du är så ung och det känns så orättvist att du ska behöva ha det så svårt. Går du bara på behandling med läkemedel? Låter som du behöver samtal också typ kbtbehandling. Vet inte hur lätt det är att få men tycker verkligen du ska fråga om det på din vårdcentral. Har du familj och vänner som kan stötta dig. Det är svårt att be om hjälp men det låter som du bör göra det. Ring självmordslinjen när det känns för tungt. Snälla du, var rädd om dig och ta all hjälp du kan få.

    Kram till dig!

    Modigt av dig att börja dela med dig.

    Jag vet hur det kan kännas när tankarna flyger runt okontrollerat. Jag tror verkligen som den ovan skriver att det är bra att du regelbundet kan få prata med en psykolog för att kunna sätta ord på tankarna och känslorna och hantera dem.

    Jag har börjat titta mycket på Byron Katie och The Work på Youtube. Gå in och kika 👏

    Hon hjälper människor som har det tufft och pratar mycket om att vi ska acceptera att tankarna kommer men testa att ifrågasätta dem ibland. Och att försöka hitta något som gör att tankarna går lite långsammare (bra musik, lugna promenader, mediation, fokus på andetagen).

    Jag finns här och du är inte ensam. Skriv gärna mer till mig.

    Jag tror att du skulle försöka vara mer här och nu. Jag hör att du har en rädsla att behöva vara på psykiatrin igen. Varken du eller jag vet ifall det kommer att behövas, men jag är säker på att OM det skulle behövas så skulle du klara av det.

    Jag tror på dig! 😇🙏🏻

     

    Trådstartaren

    Vill bara säga att jag känner med dig. Du är så ung och det känns så orättvist att du ska behöva ha det så svårt. Går du bara på behandling med läkemedel? Låter som du behöver samtal också typ kbtbehandling. Vet inte hur lätt det är att få men tycker verkligen du ska fråga om det på din vårdcentral. Har du familj och vänner som kan stötta dig. Det är svårt att be om hjälp men det låter som du bör göra det. Ring självmordslinjen när det känns för tungt. Snälla du, var rädd om dig och ta all hjälp du kan få.

    Jag har mina föräldrar jag kan vända mig till. Och en nära vän. Vågar inte vända mig till mina andra vänner. Det jobbiga är att jag börjar känna mig som en börda för mina föräldrar. Även om de såklart säger att jag inte är det.

    Egentligen har jag allt i livet. Ingenting att ha ångest över. men ändå så går jag runt med denna ständiga känsla. Idag har jag nästan bara kunnat ligga i sängen.

    Jag blir bara runtkastad i vården så nu har jag bestämt att gå KBT privat istället. Kostar en del men är det något jag ska unna mig så är det att investera i mig själv.

    Känns som att jag inte klarar detta själv. Men samtidigt vet jag inte vad någon skulle kunna göra för att få upp mig på banan. När jag ofta inte själv vet varför jag får hög oro och panik. Jag har haft detta från och till i över 10 år nu och det har bara eskalerat det senaste året. Min psykolog tycker det är galet bra att jag fortfarande kan jobba.

    Trådstartaren

    Kram till dig! Modigt av dig att börja dela med dig. Jag vet hur det kan kännas när tankarna flyger runt okontrollerat. Jag tror verkligen som den ovan skriver att det är bra att du regelbundet kan få prata med en psykolog för att kunna sätta ord på tankarna och känslorna och hantera dem. Jag har börjat titta mycket på Byron Katie och The Work på Youtube. Gå in och kika 👏 Hon hjälper människor som har det tufft och pratar mycket om att vi ska acceptera att tankarna kommer men testa att ifrågasätta dem ibland. Och att försöka hitta något som gör att tankarna går lite långsammare (bra musik, lugna promenader, mediation, fokus på andetagen). Jag finns här och du är inte ensam. Skriv gärna mer till mig. Jag tror att du skulle försöka vara mer här och nu. Jag hör att du har en rädsla att behöva vara på psykiatrin igen. Varken du eller jag vet ifall det kommer att behövas, men jag är säker på att OM det skulle behövas så skulle du klara av det. Jag tror på dig! 😇🙏🏻

    Tack. Henne har jag inte hört talas om tidigare. Ska ge det en chans!

    Tack. jag skriver gärna mer. Känner mig ofta väldigt ensam i allt detta.

    Känns så sjukt jobbigt att må såhär nu när jag går på semester också. Man vill bara ligga i sängen men samtidigt vet man att det inte hjälper i längden. Orken inte finns till något. Men jag tvingar mig ändå till olika övningar. Duscha kallt är bra, lyssna på musik och promenader som du skrev är också bra.

    Min pappa säger att jag inte bara kan gå runt och tycka synd om mig själv hela livet. Men det gör jag inte. Om han bara visste hur mycket jag kämpar för att allt…

    Gör det 😊 Brukar lägga mig i sängen och kolla på henne på Youtube. Skönt att hamna i sin egna värld en stund och få wake up calls 🙏🏻

    Absolut! Kallduschar är nice 😊 blir som en omstart av hela systemet.

    Tycker att du är modig som öppnar upp dig till din vän och din familj.

    Jag går också igenom en tuff tid, mamma finns här vid min sida och jag känner igen mig i att ibland tänka att man belastar. Jag tror att ens familj är tacksamma för att vi delar med oss. Och i en familj så finns man här för varandra! 😊

    Du är en kämpe! Att du tagit dig hit du är idag, fast du har ångest är stort! Människor som själva inte vet hur det känns kan ibland säga lite såna saker som din pappa säger. Han vill att du ska må bra men vet nog inte hur han ska formulera sig. 😊

    Min mamma har inte heller känt såsom jag känner (jag är en känslomänniska) så hon kan också råka säga saker som tyder på att hon inte förstår.

    Men vetu vad? 😇 Vi känslomänniskor kan uppleva såna vackra intensiva känslor som inte andra kan. Så i de stunder vi mår bra och känner harmoni så är vi mer närvarande och känner en sån glädje som inte går att beskriva.

    Har du gjort något trevligt/ mysigt idag?

    Kram till dig

     

    Trådstartaren

    Gör det 😊 Brukar lägga mig i sängen och kolla på henne på Youtube. Skönt att hamna i sin egna värld en stund och få wake up calls 🙏🏻 Absolut! Kallduschar är nice 😊 blir som en omstart av hela systemet. Tycker att du är modig som öppnar upp dig till din vän och din familj. Jag går också igenom en tuff tid, mamma finns här vid min sida och jag känner igen mig i att ibland tänka att man belastar. Jag tror att ens familj är tacksamma för att vi delar med oss. Och i en familj så finns man här för varandra! 😊 Du är en kämpe! Att du tagit dig hit du är idag, fast du har ångest är stort! Människor som själva inte vet hur det känns kan ibland säga lite såna saker som din pappa säger. Han vill att du ska må bra men vet nog inte hur han ska formulera sig. 😊 Min mamma har inte heller känt såsom jag känner (jag är en känslomänniska) så hon kan också råka säga saker som tyder på att hon inte förstår. Men vetu vad? 😇 Vi känslomänniskor kan uppleva såna vackra intensiva känslor som inte andra kan. Så i de stunder vi mår bra och känner harmoni så är vi mer närvarande och känner en sån glädje som inte går att beskriva. Har du gjort något trevligt/ mysigt idag? Kram till dig

    Tack. Ja, mamma säger alltid att hon är tacksam när jag delar med mig. Som du säger, när man väl mår bättre så tar man verkligen inte stunderna förgivet.

    Jag är inne i en period som jag nästan bara orkar ligga i sängen. Men det har blivit en promenad och lite fotboll på tv.

    Man känner sig så dålig när man inte orkar göra något. Och ångesten bara hänger över en. När man ser sina kompisar som gör roliga saker.

    Har du gjort något kul?

     

    Trådstartaren

    Gör det 😊 Brukar lägga mig i sängen och kolla på henne på Youtube. Skönt att hamna i sin egna värld en stund och få wake up calls 🙏🏻 Absolut! Kallduschar är nice 😊 blir som en omstart av hela systemet. Tycker att du är modig som öppnar upp dig till din vän och din familj. Jag går också igenom en tuff tid, mamma finns här vid min sida och jag känner igen mig i att ibland tänka att man belastar. Jag tror att ens familj är tacksamma för att vi delar med oss. Och i en familj så finns man här för varandra! 😊 Du är en kämpe! Att du tagit dig hit du är idag, fast du har ångest är stort! Människor som själva inte vet hur det känns kan ibland säga lite såna saker som din pappa säger. Han vill att du ska må bra men vet nog inte hur han ska formulera sig. 😊 Min mamma har inte heller känt såsom jag känner (jag är en känslomänniska) så hon kan också råka säga saker som tyder på att hon inte förstår. Men vetu vad? 😇 Vi känslomänniskor kan uppleva såna vackra intensiva känslor som inte andra kan. Så i de stunder vi mår bra och känner harmoni så är vi mer närvarande och känner en sån glädje som inte går att beskriva. Har du gjort något trevligt/ mysigt idag? Kram till dig

    Tack. Ja, mamma säger alltid att hon är tacksam när jag delar med mig. Som du säger, när man väl mår bättre så tar man verkligen inte stunderna förgivet.

    Jag är inne i en period som jag nästan bara orkar ligga i sängen. Men det har blivit en promenad och lite fotboll på tv.

    Man känner sig så dålig när man inte orkar göra något. Och ångesten bara hänger över en. När man ser sina kompisar som gör roliga saker.

    Har du gjort något kul?

     

    Så fin att hon verkligen ger dig den bekräftelsen 😊 Att hon vill finnas där för dig!

    Förstår hur det känns att inte ha orken. Jag tänker att du får försöka vara snäll mot dig själv. Behöver din kropp och ditt mentala vila just nu, så gör det 🙏🏻 Det tar på krafterna att ha mycket oro och ångest tankar.

    Promenad och tittat på fotboll 👍 Såg du något fint på promenaden?

    Jag tog mig ut på en promenad nu ikväll, gick längst ån och försökte vara närvarande i nuet. Kände dofter, såg det vackra vattnet i ån och sen gick jag upp på ett berg och såg när solen var påväg ner. Stora fluffiga moln och rosa/gult ljus.

    När tankar/oro dök upp så lät jag dem komma (blir värre om man stretar emot) och sen försökte jag återgå till nuet och hur det kändes att promenera.

    Försök att inte jämföra dig med andra 😊 Alla har tuffa dagar och du är inte ensam om att känna dig såhär matt och orkeslös.

    Jag har börjat försöka skriva ner vilka automatiska repetitiva orostankar som kommer upp. Blir lättare att ”slå hål” på dem eller göra något konkret för att förändra.

    Finns det något specifik orostanke som du kommer på just nu?

     

    Kram till dig

    Trådstartaren

    Så fin att hon verkligen ger dig den bekräftelsen 😊 Att hon vill finnas där för dig! Förstår hur det känns att inte ha orken. Jag tänker att du får försöka vara snäll mot dig själv. Behöver din kropp och ditt mentala vila just nu, så gör det 🙏🏻 Det tar på krafterna att ha mycket oro och ångest tankar. Promenad och tittat på fotboll 👍 Såg du något fint på promenaden? Jag tog mig ut på en promenad nu ikväll, gick längst ån och försökte vara närvarande i nuet. Kände dofter, såg det vackra vattnet i ån och sen gick jag upp på ett berg och såg när solen var påväg ner. Stora fluffiga moln och rosa/gult ljus. När tankar/oro dök upp så lät jag dem komma (blir värre om man stretar emot) och sen försökte jag återgå till nuet och hur det kändes att promenera. Försök att inte jämföra dig med andra 😊 Alla har tuffa dagar och du är inte ensam om att känna dig såhär matt och orkeslös. Jag har börjat försöka skriva ner vilka automatiska repetitiva orostankar som kommer upp. Blir lättare att ”slå hål” på dem eller göra något konkret för att förändra. Finns det något specifik orostanke som du kommer på just nu? Kram till dig

    Du skriver bra. Är du psykolog? Jag är sämre på att svara.

    Jag följde med föräldrarna på en liten roadtrip i Sverige några dagar för att tänka på något annat. Vännerna bara skrattar åt det. Vilket är förståeligt. De ska åka till båstad och festa.

    Synd att jag inte orkar. Men jag får göra det bästa av situationen.

    Nu är jag i Jönköping vid Vättern. Väldigt fint.

    Jag får specifika tankar och har börjat skriva ner dem också. Känns lite bättre då. Det är som att mitt sinne letar efter saker att få ångest över. Oro och Panik.

    Tråkigt att bara spy galla över allt och vara pessimistisk. Men just nu är jag så även om jag försöker mitt bästa.

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 14 totalt)
13

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.