Ni har alla säkert varit där någon gång, fullast på festen och redo att gå hem med vem som helst som vill ha dig. Jag är själv där för ofta, för ofta för mitt eget bästa.
Jag tror att jag har tappat hoppet om kärleken. Om att hitta någon som vill ha mig för den jag är, och de krossar mig. Om nätterna är det värst, ensamheten blir ohanterbar. Jag vill att bara vara med mig själv ska vara bra nog, men de är det inte.
Jag saknar någon, någon som håller om mig, någon som lyssnar, någon som. Ni förstår. Jag känner mig dum som lipar över en sån här sak på ett anonymt forum, men jag måste få det från mitt bröst. Jag känner mig så ensam.