Jag är ovanligt otrevlig mot mina syskon och föräldrar för att det känns enklare att avsluta livet om dom tycker om mig lite mindre. Jag har kämpat med mina tankar om att ta mitt liv i flera år, men det lilla glöden som fanns i början börjar ta slut. Jag har aldrig riktigt tagit mitt mående på riktigt, jag har tänkt att alla mår såhär, så jag har aldrig pratat om det men någon. Jag har tänkt att alla andra har fullt upp med sitt. Men jag vågar inte ta mitt liv för jag är rädd för hur andras liv skulle fortsätta efteråt, jag vill inte känna den skulden. Men jag orkar inte längre, varje dag känns jobbigare och jag önskar varje dag att jag på något sätt ska bli sjuk hamna i en olycka eller dö av en naturlig orsak.
