Hem > Forum > Hopplöshet > Jag vill inte dö men jag orkar inte leva.

Jag vill inte dö men jag orkar inte leva.

Visar 7 inlägg - 97 till 103 (av 103 totalt)
102
  • Hej, jag förstår att du har det fruktansvärt jobbigt. Att ångesten är så stark så du inte vet vars du ska ta vägen. Jag har också haft extremt mycket ångest och varit väldigt deprimerad. Och inga råd man får verkar hjälpa. Jag mår dock mycket bättre nu, jag klassar mig inte som deprimerad längre och om ångest dyker upp klarar jag av den utan att ta till alkohol/benzo/liknande som jag gjort förut. Det som har räddat mig är en bok som heter ”Power of Now”, den finns på svenska också och heter då ”Lev livet fullt ut”. I den så har jag fått lära mig att jag inte är mina tankar eller mina känslor, och vikten av att vara i nuet. Inget som har hänt eller kanske kommer att hända kan skada en nu. Ångest är en känsla, och den känslan är rädsla. Rädsla är inte farligt, även om det känns väldigt obehagligt. Om du vill får du gärna skriva mer så kommer jag svara. Kram

    Jag har som sagt också haft otroligt mycket ångest, självmordstankar och skadat mig eller tagit substanser för att dämpa ångesten. Men jag kan hantera ångesten nu om den dyker upp, utan att skada mig/ta något. Finns här för dig om du behöver hjälp. Tveka inte att fråga. Du är stark som upplevt så mycket smärta och ändå är här nu ❤️

    Trådstartaren

    Jag kämpar på med min depression och min ångest. Nu har jag inte skadat mig på 4 månader och jag får kämpa varje dag. Ensamheten är värst just nu, jag saknar kontakten med människor och jag saknar fysisk närhet. Jag skulle gå på julbord i morgon med en date, men han fick förhinder så jag valde då att bjuda en väninna istället. Jag har egentligen inte råd att bjuda men jag fick pengar i julklapp i förväg av min pappa. Så det är vad jag unnar mig och det var en tröst att få gå på julbordet i alla fall även fast min date inte kommer. Min väninna har inte råd att gå dit men nu kan jag bjuda henne. Julen känns riktigt tuff då jag kommer att vara ensam så mycket. Ovissheten över hur det blir med arbete och ekonomi är fortfarande tuff att hantera och jag har problem med mitt fysiska och psykiska mående. Jag tar en dag i taget, ibland bara en minut i taget. Ensamheten är nu värst att hantera och jag har så svårt att somna på kvällarna, provar med både insomningstabletter, melatonintabletter, spikmatta och försöker varva ner men det är så svårt. Jag somnar sent, vaknar flera gånger under natten och har svårt att somna om. Det tar knäcken på mig att inte få sova. Jag går och väntar på läkartid men det blir tidigast i januari.

    Julen kan vara en jobbig period för så himla många. På exempelvis tv och sociala medier så ser man hur alla verkar ha en sån fantastisk jul med mycket umgänge. Men tv och sociala medier är bara en fasad. Det är liksom en bild/video tagen ur ett sammanhang. På bilden med den fina granen, 40 julklappar och stora släktträffen ser man bara en minimal bråkdel av verkligheten. Kanske släktmiddagen mest bestod av människor som blev för fulla och började bråka. Kanske julklapparna hade inhandlats under stress och med sms-lån. Ingens livssituation är perfekt, även om det är så lätt att tro det och jämföra sig.

    Jag mådde väldigt dåligt under flera års tid varje julafton för jag hade så mycket tankar om hur en julafton ”borde” vara. Det byggdes upp en nervositet och stress varenda jul. Sen hade jag varit med om jobbiga saker på julafton så jag förknippade länge julen med ångest. Den här julen har dock gått väldigt bra. Mitt knep var att inte ha en enda förväntning på den, jag såg den som en vanlig dag precis som alla andra. Då fanns det inget att stressa och oroa sig över. Jag gjorde det lilla jag kände för bara. Åt lite julmat, hälsade på en familjemedlem och sen gick jag hem och vilade. Det var skönt. Skönt att släppa på förväntningarna över hur det borde vara.

    Det låter jättebra att du tar en dag i taget, och ännu bättre med en minut i taget. Det är nästan alltid så att oroar man sig över någonting så är det över framtiden eller det förflutna. Man glömmer bort att vara i nuet.

    Det kommer att lösa sig på arbets- och ekonomifronten för dig. Din livssituation som den ser ut nu är bara tillfällig. Ta en minut i taget. Om du har väldigt mycket orostankar så kan du fokusera på att ta ett djupt andetag och följa andetaget. Hur luften åker in, och hur den åker ut. Då riktar du din fokus mot andningen istället för orostankarna och kroppen kan genast slappna av lite mer.

    Om du har svårt att sova kan du göra samma sak som jag skrev här ovan. Bli medveten om andningen, följ den och notera hur det känns. Om det känns för svårt att fokusera på andningen så kan du prova att rikta din fokus mot en kroppsdel i taget. Att du tillexempel fokuserar på att slappna av i pannan, ansiktet, armarna och så vidare. Avslappning i kroppen en del i taget. Det har hjälpt mig om jag varit väldigt orolig och haft svårt att sova. Det är så lätt hänt att man spänner sig när man oroar sig.

    Kram ❤️

    Jag kommer att svara snabbare i fortsättningen, skriv gärna om du vill prata 💕

    Trådstartaren

    Jag satt ensam på både julafton och nyårsafton. Julen gick ganska okej då min pappa kom hit och firade med mig dagarna innan. Men nyår kändes riktigt tufft för jag har under många år firat nyår med mina gamla vänner, men nu är det inte bra jag som flyttat till en annan stad utan även de jag bruka få sova över hos när jag hälsar på har flyttat. Så i år blev det inget nyårsfirande för min del. Julen 2017 spenderade jag på sjukhuset för att jag mådde allt för dåligt och blev inte utskriven förrän dagen innan nyår så jag blev hemma då eftersom jag inte var i skick att sätta mig och köra 30 mil enkel resa. Då mådde jag dåligt både fysiskt och psykiskt och det var 3 månader innan konkursen och en av mina anställda hade sagt upp sig och jag visste att jag skulle tvingas i konkurs om jag inte fick tag på en ersättare omgående. Men i min branch är det total brist på behörig personal att anställda. Jag fick i alla fall mysa med mina valpar över storhelgerna och unna mina vuxna hundar lite mer tid och engagemang. Men i tisdags flyttade valparna till sina nya familjer så nu är det tomt här. Just att planera för valparna och att finnas är för tiken under dräktigheten, valpningen oh valparnas uppväxt engagerar mig så mycket så då har jag en stor motivation att hålla mig vid liv, låta bli att skada mig själv och att klara av att hantera ångesten så jag slipper åka in till sjukhuset. Så nu är jag skadefri och har heller inte gjort något självmordsförsök sedan 5 månader tillbaka.
    Jag träffade min läkare igår och fick sätta ut den medicin som gjorde att jag inte kunde sova. Han diskuterade om att höja min anda medicin eller ge mig någon annan sort. Men jag vill inte byta eller justera något mer just nu. På sikt vill jag klara mig på mindre medicin och jag får så lått biverkningar så om jag nu kan klara av att ha de mediciner jag har utan några större biverkningar så vill jag inte mixtra med det. Jag är ändå lite stabilare nu även om jag har en tuff situation fortfarande. Än har jag inte fått något nytt jobb även fast jag försöker använda mig av de kontakter jag har och jag går regelbundet till arbetsförmedlingen. Ekonomin är en konstant stress men nu fick jag i alla fall lite pengar till sparkontot när jag sålde valparna och jag börjar på ytterligare en avbetalning på en företagsskuld nu i januari och de har jag inte utrymme för så jag kommer att få köpa mat för pengarna jag nu satte in på sparkontot. Jag har bestämt mig för att förlänga mitt ”livsförsök” lite till, försöka få ordning på mitt liv, skaffa mig ett jobb och fortsätta kämpa. Tankarna är stundvis mörka, men jag har i alla fall inga självmordsplaner i dagsläget och självmordstankarna kommer inte lika ofta.

    Hej! Jag hamnade i din tråd för att jag Googlade om att förstå min egen ångest och identifierade mig med din rubrik.

    Min livssituation är inte alls lika svår som din men jag känner igen mig i din känslomässiga utmaning – ångest, ensamhet och en rädsla att vara sårbar som är kvar från uppväxten.

    Jag förstår att du i din livssituation har flera utmaningar just nu – ekonomi och jobb, social kontakt eller trygg vänskap, svårt att få rätt vård, med mera.

    Det låter nu som att din situation är något förbättrad. Det är ju rätt fantastiskt att du gått från självmordsförsök till ”livsförsök” (väldigt bra ord, du verkar väldigt smart). Det inspirerar mig, för jag tänker att det går att ändra på den inställningen. Och även om det blir en tuff dag med ångest och självmordstankar så går det att igen välja ”livsförsök”.

    Jag vet inte vad jag vill säga här mer än att jag berördes av din historia. Och jag undrar: nu när du bestämt dig för ”livsförsök”, vad behöver du för att du ska må bra och vilja leva mycket? Dina hundar är viktiga förstår jag, och du söker jobb, samt balanserar dina mediciner. Vad behöver du mer i livet?

Visar 7 inlägg - 97 till 103 (av 103 totalt)
102

Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.