Hem > Forum > Hopplöshet > Jag vill inte dö men jag orkar inte leva.

Jag vill inte dö men jag orkar inte leva.

Visar 3 inlägg - 229 till 231 (av 231 totalt)
230
  • Läst hela tråden och herregud vilka prövningar du gått möta! Hur går det för dig? Kram!

    Igår kväll mådde jag bara sämre och sämre så jag åkte in till psykakuten och fick träffa en AT-läkare som ställde raka frågor och inte var rädd att prata om döden. Så även om det var jobbigt att försöka tala om hur jag mådde så kunde jag ändå prata lite mer med AT-läkaren än jag annars brukar prata med en ”ny” läkare. Det är alltid läskigt att prata med läkare för de har ju makt att låsa in mig och kasta bort nyckeln. Men jag gick med på en natts inläggning och att försöka ”stabilisera” mig. Men när jag kom upp på avdelningen var klockan för mycket enligt deras regler för att jag skulle få en insomningstablett och mina kvällsmediciner kunde jag absolut inte få för det hade regler om vilka tider man fick medicin. Jag fick två mackor och så ett glas vatten, något varmt att dricka fick jag inte och jag bad först om choklad och frågade sedan om jag bara kunde få varmt vatten, men jag fick kallt. Det var också deras regler, inga varma drycker nattetid. Så när sjuksköterskan ringde till bakjouren första gången för att fråga om jag kunde få mina kvälls och nattmediciner fick hon ett nej, utan jag fick bara gå och lägga mig ändå. Men jag äter mediciner både för mina fysiska hälsoproblem och mina psykiska hälsoproblem, så jag mår inte bra att bara hoppa över medicinerna. Jag bad henne ringa till läkaren igen och då fick jag tillåtelse till en Imovane, men för mig dög det inte. Så jag sade att om jag inte kunde få mina mediciner så fick hon ringa till läkaren igen och meddela att jag tackade nej till vård. Så då ringde hon till läkaren en tredje gång, och då fick jag besked att jag kunde få en Imovane och sedan Stesolid mot ångest eftersom de ju skrivit in mig för att jag hade ångest, men att min inläggning var frivillig så ville jag gå så fick jag göra det. Så då sade jag att jag skulle gå hem. Så totalt 30 min inläggning blev det. Men jag glömde min telefon som var på laddning uppe på avdelningen så när jag kom hem hade jag tänkt skada mig och sedan ev ringa ambulans. Men istället tog jag med mig mina ”redskap” och så åkte jag tillbaka till avdelningen, hämtade min telefon och sedan satte jag mig i bilen och skadade mig och tog sedan en promenad in till akutmottagningen. Så jag har legat inne på akuten i 4h på observation och övervakning och jag tackade sedan nej till ytterligare kontakt med psykakuten och avdelningen. De på akuten tyckte jag kunde söka igen när det ju blivit skiftbyte och tänkte att jag kanske skulle få ett annat bemötande. Men jag sade att jag skulle träffa min psykiater på öppenvården och en vecka och att jag skulle träffa min terapeut idag vid lunchtid. Så då fick jag åka hem. Livet är så fyllt av lidande och jag lever under en enorm press just nu. Så jag vet inte hur jag ska fixa det och jag vet inte vad de på en slutenvårdsavdelning ska kunna erbjuda mig för hjälp heller, jag mår ju ofta sämre när jag är där.

     

    Låter helt idiotiskt. 100 år och vi har fortfarande inte listat ut ur vi behandlar psykiskt sjuka patienter >:(

    Trådstartaren

    Jag kämpar på. Det blir en paus i behandlingen nu så får jag fortsätta efter årsskiftet. Mående har inte varit så bra men jag börjat att hantera det lite bättre och jag trivs bättre här än på mitt hemsjukhus. Det känns tufft att det är så mycket storhelger och speciellt julen är det extra jobbigt då jag alltid är ensam.

Visar 3 inlägg - 229 till 231 (av 231 totalt)
230

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.