Det var länge sedan jag skrev i den här tråden. Jag läste några av mina gamla inlägg från 2018-2019 och var lite rädd för att det skulle trigga mig, det var en tung tid när jag förlorade mitt företag i konkurs. Det är många gamla minnen som väcktes och jag vet hur mycket jag fick kämpa. Jag vet också att jag tillslut bestämde mig för att göra ett “livsförsök”, att inte tvinga mig själv att leva men att börja planera mitt liv som om jag skulle leva. Jag bara bestämde mig och så gjorde jag både långsiktiga och kortsiktiga planer, på samma sätt som om jag skulle leva. Det har hjälpt mig mycket. Jag har fått göra flera “livsförsök”, har jag “missat” ett lågsiktigt mål jag satt upp att sträva efter, så har jag bestämt ett nytt och siktat på det. Jag behövde ha något som var motsatsen mot självmordsförsök och hittade då på ordet “livsförsök” och bara bestämde mig. Går det inte som tänkt går det alltid att göra ett nytt livsförsök.
Jag såg när jag läste mina gamla inlägg att jag skrivit att jag anmält vården till IVO, det tog 1,5-2 år innan utredningen var klar men IVO bedömde att läkarna/vården jag anmält gjort fel. Jag anmälde det sedan till LÖF patientförsäkringen och fick ersättning för vårdskada, det är låga belopp men ändå ett kvitto på att vården gjort fel. Jag hoppas bara att de kan göra vården bättre, få bort “farliga läkare” och se till att inte bryter mot patientsäkerhetslagen, hälso- och sjukvårdslagen m.m.
Jag fortsätter med mina heltidsstudier på universitetet och har som mål att skaffa mig ett nytt yrke och har förhoppningen om att komma ut i arbetslivet. Det går i ett och jag har ingen “paus”. Det skulle jag behöva. Mående går lite upp och ner. Hösten har varit tung, en av mina närmsta vänner dog för några månader sedan och jag tog det hårt. Samtidigt kämpade jag på med heltidsstudier och det var inte lätt, jag bröt ihop i skolan ett par gånger och fick verkligen kämpa. Sista tiden har jag kämpat på med uppsatsskrivandet, men nu har jag lämnat in den. Jag har en termin till att plugga, sedan vet jag inte riktigt vad som händer. Ovisshet är jobbigt, jag vill hellre ha en plan. Men jag får bara ta en dag taget och kämpa på med studierna.
