Hem > Forum > Hopplöshet > Jag vill inte dö men jag orkar inte leva.

Jag vill inte dö men jag orkar inte leva.

Visar 12 inlägg - 193 till 204 (av 217 totalt)
216
  • Trådstartaren

    Jag har inte skrivit på ett tag, den sista veckan har varit extremt tuff så jag har varit så nära varje dag att avsluta mitt liv då jag blev utsparkad ifrån psyk helt och hållet måndag förra veckan. Idiotläkaren har försökt manupulera hela läkarkoren så det är bara de läkare som träffat mig tidigare som känner mig sedan innan som eventuellt inte gått på idiotläkarens lögner om mig. Så nu har han sett till att utmåla mig som en person som är så långt ifrån sanningen det bara går. Han har sett till att jag aldrig ska läggas in igen på slutenvården, jag ska inte ens få en läkarbedömning när jag kommer till psykakuten och mobila akutteamet är kontaktade att de inte får köra in mig till psykakuten även fast de bedömer att jag behöver en läkarbedömning. Ingen läkare eller vårdpersonal får sedan utskrivningen prata med mig ensam för han säger att jag uppfattar saker fel och vrider på sanningen. Med andra ord är idiotläkaren livrädd för att jag ska anmäla honom och att han ska bli av med sin legitimation. Han vet att jag har högre intelligens och högre intellekt än de han själv har så nu är han riktigt rädd. Jag fick söka vård på ett annat sjukhus igårkväll och fick sitta och vänta hela natten men jag mådde så fruktansvärt dåligt så jag hade inga alternativ men på morgonen fick jag tag på öppenvården så då valde jag att tacka ja till att träffa min öppevårdsläkare som är pensionerad gammal verksamhetschef över psykiatriska slutenvården så han har fortfarande lite att säga till om och på torsdags bokades ett möte med min öppenvårdsläkare, högste chefsöverläkaren och nuvarande verksamhetschef. Så jag behöver härda ut tills på torsdag så kanske jag kan få en vårdplats på något annat ställe sedan. Jag har bett om remiss hur länge som helst men nekats.

    Det här gör mig så arg att läsa! Hur kan han? Hur kan han leva med sig själv när han gjort så här? Usch så förbannad jag blir!!

    All styrka till dig!

    Finns här om du behöver nån att prata med.

     

    Trådstartaren

    På mötet med min öppenvårdsläkare, verksamhetschefen och högste chefsläkaren på slutenvården så bestämdes det att jag aldrig får nekas läkarbedömning eller inläggning och det står också vilken avdelning jag ska läggas in på i första hand så jag bara behöver vara på de två avdelningarna jag tidigare anmält om det är platsbrist. Personalen/läkarna skulle informeras om detta. Vårdplanen står det i och de på psykakuten har vägrat läsa min vårdplan innan och nu har jag den utskriven och även justerad med att det varit ett möte med cheferna och vad de beslutat och att jag inte får nekas vård eller läkarbedömning. Så det är bra. Jag ska se till att må lite bättre, sedan ska jag anmäla idiot-läkaren och också den läkare som var bakjour och över telefon meddelat primärjouren att bara skicka hem mig utan läkarbedömning och gav honom stränga order om att inte ens prata med mig utan bara meddela detta och skicka iväg mig. Men jag måste må lite bättre först innan jag orkar ta tag i det för det kan bli känslomässigt jobbigt att skriva det och sedan kan det bli en lång process efteråt och jag måste fokusera på mitt eget mående först. Jag ska försöka få till ett möte med cheferna där jag får prata med dem om allt som hänt och att de måste skärpa till rutinerna och informera personalen så det förhoppningsvis inte händer igen. Min pappa har bott hos mig men ska åka hem idag så det känns jobbigt att behöva vara ensam. Jag ska prova i natt att sova ensam men blir ångesten för stark och självmordstankarna för påträngande och jag inte klarar av att hantera mitt mående så får jag söka igen även om det tar emot.

    Vad bra att ditt möte fastslog dina rättigheter! Du ska ha god vård!

    Du är en sån kämpe! Fantastiskt vad du har åstadkommit och orkat! Väldigt starkt! Jag hoppas att du kan ta dig igenom natten utan att ångesten blir för stark. Kram till dig!

    Trådstartaren

    Jag kämpar på. Pappa åkte hem igår så jag har varit ensam ett dygn nu. Det var riktigt svårt att sova i natt och jag hade en hel del ångest. Idag gick det bättre på förmiddagen när jag kunde åka till öppenvården/dagsjukvården men eftermiddagen har varit jobbig och nu ikväll har jag fått chatta med Mind för att kunna klara av att stå ut med ångesten och alla jobbiga tankar. Sömnbristen påverkar mig riktigt mycket och nätterna blir så långa när jag inte får sova och jag har ingen jag kan ringa till heller när det är natt och jag inte mår bra.

    Trådstartaren

    Det är fortsatt enormt kämpigt och jag kommer inte ur min depression och svåra ångest. Jag har besökt psykakuten tre gånger denna veckan men jag blir bara hemskickad hur dåligt jag än mår, så det är riktigt frustrerande. I natt körde mobila akutteamet in mig men den som jobbade nu var samma primärjour som nekade mig läkarbedömning sist och bara skickade hem mig efter att jag suttit 20 min i väntrummet. Nu skickade han hem mig utan att ens ta in mig i läkarrummet för samtal så mobila akutteamet hade inte ens hunnit åka så de fick köra hem mig igen.

    Förstår att det är väldigt jobbigt och frustrerande. Kan du chatta eller ringa någon och prata när det känns som värst?

    Tycker du ska fortsätta nyttja vården, även om du blir behandlad som du blir. Kämpa på!

    Du är stark ❤

    Ångesten du känner är inte farlig, även om man lätt kan tro det. Den är obehaglig, men den är inte farlig. Kan du försöka känna hur det känns? Jag vet att man inte vill det, man vill bara att den ska försvinna. Men ju mer man kämpar emot desto jobbigare blir det. Prova att känna hur det känns i kroppen. Acceptera att ångesten är där. Känn den fullt ut.

    När man flyttar fokuset till att känna kroppen och känslorna så flyttar man fokus från tankarna. Och om man accepterar hur det känns i kroppen så är chansen stor att ångesten lättnar.

    Kram ❤

    Trådstartaren

    Nu har jag gjort en anmälan till IVO. Känns både bra och jobbigt. Det tog all min energi. I natt sov jag bara 2h då jag hade så svår ångest och så mycket självmordstankar.

    Hej Pink.

    Jag har följt dig sen du började att skriva av dig här. Jag har förstått att du inte alls mår bra och det är bara vi med ångest som igentligen bara kan förstå. Jag lider av panikångest sedan 2012,det bara kom över mig när jag och grabben skulle handla, jag trodde jag skulle dö där på platts. Jag blev kraftigt medecinerad fram till 2017 då jag bestämde mig för att fasa ur all medecin. Jag har fortfarande ångest, då och då men det beror på annat, jag tänker tillbaka på det jag hadde och det gör ont ibland. Min fråga till dig min vän, får du hjälp med det medecinska och hur länge har du gått med dådan hemsk ångest?

    Kram

    Nu har jag gjort en anmälan till IVO. Känns både bra och jobbigt. Det tog all min energi. I natt sov jag bara 2h då jag hade så svår ångest och så mycket självmordstankar.

Visar 12 inlägg - 193 till 204 (av 217 totalt)
216

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.