Hem > Forum > Hopplöshet > Jag vill inte dö men jag orkar inte leva.

Jag vill inte dö men jag orkar inte leva.

Visar 12 inlägg - 121 till 132 (av 240 totalt)
239
  • Tack för att du skrev!

    Vad starkt av dig att kämpa på! Starkt av dig att göra det valet du gjorde också.

    Hur mår du om kvällarna? Har du svårt att somna/sova?

    Hoppas du får lite sömn. Ta hand om dig

    Trådstartaren

    Det är kämpiga dagar, sover dåligt, ingen aptit alls och inga hungerkänslor längre. Försöker tvinga mig att äta lite varje dag men det räcker inte till då jag fortsätter rasa i vikt. Sorgen är tung och ångesten plågar mig. Vill så gärna må bra igen. Det känns jobbigt att det är en tom ensam helg framför mig nu när jag inte mår bra. Energin är totalt slut så jag orkar inte speciellt mycket så jag har svårt att aktivera mig.

    Hej, förstår att du har lite energi när du mår och äter dåligt. Finns det något som lugnar eller ger ett litet välbehag? Musik, film, titta på stjärnorna?

    Vardagliga sysslor kan ju kännas som en enorm börda när man mår dåligt, men ibland kan vissa saker också ge en viss tillfällig tillfredsställelse, t ex att diska. Finns det nåt sånt du kan göra? Damma, tvätta ett fönster?

    Jag stod och tittade på diskmaskinen idag och ville/orkade inte plocka ur den. Men så, efter att ha suckat och lutat mig mot köksbänken och tänkt detta, började jag med en sak i taget och till slut var den tömd och fylld.

    Helger kan ju kännas jobbiga på olika sätt. Själv känner jag en huvudvärk komma för det skriande behovet av städning och massa andra familjen-måsten är på agendan, men jag skulle helst bara sova…

    sov gott, åtminstone lite,  om du kan

    PS: Du kommer må bättre!!!!

    Hej, hur var natten?

    Önskar dig en dag med lite mer energi

    Avatar

    Hej, jag har läst din tråd nu ett tag och vill bara säga att du inte är ensam i det här, jag känner igen mig själv väldigt mycket. När ångesten blir så stor att det är svårt att andas och så har jag ingen jag kan prata med, allt känns som det går i mot mig och jag tror att du känner samma sak, när allting dåligt händer på en gång. Jag har haft det väldigt svårt med skola och framtiden och familjen och vänner och när allting går så fruktansvärt dåligt så gör min flickvän också slut med mig och det känns som ett stort svart hål bara suger ut min energi. Är det så du också känner?

     

    Tycker det är imponerande att du ändå fortsätter att kämpa, det är inte all som kan göra det! Bara fortsätt!

    Avatar

    Hur gör du för att orka?

    Trådstartaren

    Det blev för jobbigt med ångesten igår så jag har varit inlagd på psyk en natt. Nu är jag hemma igen. Jag har riktigt svårt att orka med mig och vet inte hur jag ska klara av att låta den konstruktiva delen av hjärnan överrösta den destruktiva delen av hjärnan som tar så stor plats när ångesten är hög. Jag fick förslag på 10-12 olika nya mediciner för att förbättra min sömn men jag tackade nej till alla, för jag hade redan testat alla och antingen har de varit verkningslösa eller gett mig så svåra biverkningar att jag varit tvungen att sluta med dem.
    Jag fick vänta hela dagen på avdelningen innan jag fick träffa läkaren så jag riktigt klättrade på väggarna, var totalt understimulerad och hade ångest. Nu känns det bättre hemma. Så jag hoppas jag klarar av att vara hemma och kunna hantera mina självskadeimpulser.

    Vad skönt att höra att det känns bättre för dig att vara hemma nu efter natten på psyk. Starkt av dig att söka hjälp. Hur klarar du det? Det kommer bli bättre, men det är självklart att det känns svårt och jobbigt.

    Så du fick medicinförslag, inga förslag på mentala övningar eller mindfullness?

    Önskar dig en bättre kväll

    Avatar

    Hej, jag har ikväll läst igenom hela denna tråd och följt din resa genom detta. Sårbart, vackert, rått och ärligt. Det är som att läsa om mig själv i vissa delar. Fint att se att du  har en öppen och ärlig dialog med din terapeut, det är ovärderligt att ha en sådan kontakt. Det är förståeligt att det tagit hårt med din väns bortgång, att förlora någon som en kan se sig själv i och känna ett samband med. Det finns inget som jag kan säga som inte redan sagts, men jag vill bara visa att du inte är ensam. Och det här, det du gjort med denna tråd är något som visat andra att de inte är ensamma. Jag önskar att jag kunde vara den vän, vård, bemötande och det stöd du behöver.

    Trådstartaren

    Mådde inte bra alls idag så jag ringde min terapeut, hon försökte övertala mig att åka till psykakuten igen för att bli inlagd. Jag kämpade mig igenom ångesten och det var så nära ögat att jag skadade mig men jag lyckades låta bli. Jag tycker inte alls om min hjärna idag, huvudet har varit fullt med självmordstankar och jag vill inte tänka sådana tankar.

    Jag förstår att du inte gillar dina tankar. Det är outhärdligt när de biter sig fast och man inte kan komma undan. När det inte går att distansera sig utan är helt i tankarna som styr en… usch det är fruktansvärt vad jobbigt du haft det idag. Men otroligt bra att du ringde din terapeut och att du undvek att skada dig! Håll ut, det blir bättre

Visar 12 inlägg - 121 till 132 (av 240 totalt)
239

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.