Jag vill göra saker men inte här, inte nu…kanske självmord?

[Teal Sygude]

Hej, är inte bra på att skriva mina känslor på svenska men ska försöka ändå. Orkar inte skriva i min journal för ordern börjar att upprepa sig, men jag har fortfarande mycket att säga. (Är nonbinary och pronomen är hen/fae etc neo pronouns ey.  )

Jag är mycket av en person som tänker för mycket och blir orolig över många saker. Jag har mått dåligt över att ha förlorat en älskad familj medlem och en schysst kompis genom avundsjuk, i typ..samma månad. Sen efter så kom pandemin, när jag trodde att jag var väl redo att packa mina väskor, städa mitt rum och bli en utomlands student. Men istället, sov bort sommaren, kände mig patetisk att jag inte kunde söka jobb för en hel del av anledningar, (depression och andra känslor.)  Varför utomlands? Jo för att jag vill bo närmare till min internet vän som jag har chattat mycket till och känner mig väl synt runt om. Hon är underbar och jag tänker mycket om henne, även ser henne mycket i mina drömmar. Japp har blivit fruktansvärt förälskad i henne. Kanske för att vi pratar om allt och har skickat post. Har alltid trott att jag skulle aldrig älska någon eller bli älskad? Kanske för att jag har alla en arm längd ifrån mig, även när jag har provat terapi så har jag inte varit helt öppen, även efter en bra del möten. Men hon är speciell, om hon frågade mig om något så skulle jag våga att svara.

Hur som helst, det finns många anledningar till varför jag skriver men det största är att jag inte orkar mera även om saker är runt omkring hörnet.. Jag väntar på viktiga papper som kan ta mig ut och studera, har också bra lycka när det kommer till mina kompisar, coola bröder och min snälla mamma men ändå, så sitter jag har och tänker att jag är bättre om jag tar självmord. “Ta student pengar till en kista, kremationen och blommor, istället.” Jag förstår att det är inte den bästa vägen att ta men tankarna kommer ändå. Många gånger oförväntat, när jag äter, när jag ligger i sängen och ibland när jag sitter med en kompis. Vill säga att jag inte vet varför men jag vet. (läser/lyssnar på för mycket fakta om hälsa)

anledningar: Jag har aldrig tyckt om min egna kropp, jag vill ändra mina delar, har hatat mig själv för att inte ha någon tålamod men har/hade en stark vilja (mer så svagare vilja). Jag är för trög tack så mycket asperger grr. Är ännu inte på platsen som jag drömmer om, är trött att vara i Sverige. Men ändå så behöver jag hitta jobb eller något annat här men tappar motivationen, vill mera så studera i ett annat land, bo närmare hon som har tagit mitt hjärta.Även om på dem sista dagarna så har vi blivit lite dåligt på att prata men så försöker vi ändå? Och jag är rädd att även om jag försöker mitt bästa så är det inte tillräckligt…Om jag inte kan göra den som jag älskar mest glad, då måste jag vara värdelös och bättre död. Hatar när jag skrattar och ler falskt. Hon gör mig känna allt men också inget när luften är tufft. Hennes tankar har det största impact på mig. Men någon annans? nej.

Livet är orättvis, eller har jag för höga krav till mig själv? Jag vet att jag skriver under hopplöshet och det är det jag känner men vet inte hur jag ska skriva…Kanske jag skulle ha skrivit under ensamhet? Det är konstigt att känna att ha allt men ändå inget och att självmord är någon reset button. När det kanske inte är det. Vill bara ha livet som jag drömmer om men är rädd att jag tar för mycket tid.

Ska sova, kanske tänka på hur rymden växter och att allt är så litet men ändå stort.. För många frågor kan ställas men ännu fler svar kan komma. We can be up all night long, talk about everything & nothing. Isn’t that a miracle? Också borde tänka logical thoughts too.

-Teal Sygude heading to bed 🙂 (så trött att svenska och engelska mixar LOL)