Jag vill leva. Håller på att förlora min syn. Min första tanke var att jag vill inte leva om jag inte kan se. Kände mig orolig och rädd, med tiden så har oro känslan börja gå över, men tanken att jag tänker inte bli blind. Tar mitt liv innan, konstiga är att det känns inte så dåligt, känns som okej, kommit fram till ,när den dagen kommer så är jag nog redo, skaffar och hamstrar lugnande läkemedel samt morfin. Leva i mörker är inget val för mig. Livet är som det är, jag hade bara otur.
