Jag väljer att leva

Ikväll tänkte jag avsluta mitt liv. Tårarna rann. Hjärtat pumpade och allt jag kunde tänka på var min sorg. Min hemska förlust som smärtat mig i snart 6år. Mitt vidriga liv skulle äntligen ta slut. Jag ska äntligen få ro.

Men så kom min mamma upp i mitt huvud och tanken på att lämna henne med all denna sorg och denna smärta fick mig att tänka om. Jag kunde inte, hon som gjort allt för mig. Hon som stöttar och hjälper till jämt och ständigt. Skulle jag lämna henne med allt det här?

Efteråt slog det mig. Jag behöver endast en enda anledning till att fortsätta leva. Ikväll var det min älskade mamma som var den anledningen. Jag hoppas att jag alltid kan tänka så. När det gör så jävla ont och jag inte ser någon annan utväg än att avsluta mitt liv så ska jag tänka på någon annans liv. För jag önskar ingen den sorg och den smärtan som jag bär på. Så för den skull ska jag fortsätta leva. Ikväll för min mammas skull ♥️

Jag är glad att du fortsatte leva. Ville bara säga det.

Anonym skrev:

Jag är glad att du fortsatte leva. Ville bara säga det.

Jag med!!!

Anonym skrev:

Jag med!!!

tack för att ni bryr er fast att ni inte vet vem jag är ♥️ allt jag behöver är någon som ser mig, lyssnar på mig och tror mig när jag säger att jag känner hopplöshet och förtvivlan. Tack till er och jag önskar att ni får må bra och har det bra varje sekund av varje dag ♥️♥️♥️

Blue Loveda, du har ett märkligt namn och ser ut som en blå blob med vita ringar i 😉 Men du är en fin människa, exakt lika värdefull och viktig som vem som helst. Kämpa för livet! Kämpa för din rätt att leva. Du har rätt till glädje, frid, kärlek, och rätt att sörja, vara arg, bitter, utmattad. Jag tror att så länge du kan känna, utan att döma dej för hur du känner, är du på rätt väg.

 

Skickar ~styrkekram~

Jag blir så jäkla rörd och glad samtidigt när jag läser sånt här. Jag går själv i sånna tankar och önskar det inte till någon.

Jag blir så lycklig att du kom på andra tankar. Fan va människor är själviska i den här jävla världen. Det är det här vi ska finnas för.. att stötta varandra som medmänniskor och med kärlek.

Jag hoppas verkligen att du inte hamnar där igen, i de väldigt mörka tankarna. Men gör du det så tänk på din mamma, tänk på oss som faktiskt finns här. Vi som medmänniskor. Som till och med bryr oss om folk som vi inte känner.. och det här är bara toppen av isberget!!! Vi är fler än du anar!