Jag känner inte att jag har några alternativ

[Azure Qulyny]

Jag har precis gått ut gymnasiet. De som tidigare var mina vänner totalvände och började mobba mig och en till nu under det senaste året. Det här förstörde mig totalt. Jag orkade inte plugga, jag orkade inte ens komma och jag mådde så dåligt. Jag berättade för lärare och rektorn men fick ingen hjälp.

Detta har resulterat i att jag fortfarande mår skit. Mina betyg blev inte så bra som de hade blivit annars så jag kom inte in på det jag ville på universitetet. Nu vet jag inte vad jag ska göra.

Jag har flashbacks från detta året nästan varje dag. Jag är rädd för tonårstjejer på stan eftersom det var de som mobbade mig. Klarar inte av att se vissa saker som t.ex ett bilmärke som en av mobbarna hade etc. Jag klarar inte heller av att åka förbi min gamla skola eller liknande utan att få en panikattack och jag drömmer mardrömmar om detta flera gånger i veckan. Jag mår så dåligt över allt det här.

Nu sitter jag här och har kommit in på en utbildning jag egentligen inte vill gå. Så det jag kan göra nu är att gå på den, kanske kunna byta senare inne på terminen men det är inte säkert. Så kanske blir fast på något jag hatar. Jag är dessutom så rädd att inte kunna få nya vänner, jag tror att det kommer bli likadant igen. Speciellt om jag byter utbildning mitt i.

Det andra jag kan göra är att stanna hemma ett år och plugga upp betygen. Men egentligen vill jag inte det här. Hela staden har blivit associerad med med mobbningen. Dessutom vill jag bara bort från allt som har med gymnasiet att göra efter i år.

Min pojkvän vill dessutom att jag ska flytta med honom. Han ska plugga i en annan stad än mig och tycker jag ska följa med honom dit och läsa upp lite betyg eller jobba i ett år och sedan söka in på samma universitet som honom. Problemet med detta är lite samma som med att bo hemma. Men också att jag inte vill gå på detta universitetet egentligen. Jag har i många år haft målet att gå på ett specifikt universitet och gör jag detta så kommer jag aldrig få göra det. (Det är det universitetet jag vill gå på som jag har kommit in på, men det är inte den utbildningen jag vill).

Jag är dessutom lite rädd för att bo själv. Jag har adhd så jag är dålig på att hålla ordning och jag glömmer att äta och liknande. Så jag är rädd att inte klara att på själv på det sättet. Jag är dessutom lite orolig och ängslig av mig så jag är rädd för att jag kommer vara rädd när jag bor själv. Typ för att någon ska bryta sig in eller sånt.

Jag vet inte vad jag ska göra. Alla alternativ känns dåliga och det börjar kännas som det enda jag kan göra är att ta mitt liv.

Förstår att det är en svår situation <3 Fruktansvärt det de utsatte dig för också (milt uttryckt). Vet inte om du vill ha en input men jag hade valt att flytta med pojkvännen för att byta miljö. Hade läst upp betygen där och inte skrivit in mig på det universitetet. Sett det året som ett “läkande år” där du slipper miljön där plågoandarna finns och påminner om de trauman de utsatte dig för. Du slipper också bo ensam. Kan se framemot att läsa på drömutbildningen året efter på det universitetet du var ämnad till att gå på. Vet att du skriver att du aldrig kommer få gå där om du flyttar med pojkvännen men måste det verkligen bli så? Tycker det låter lite trist och surt att sitta på fel utbildning men att det är på rätt universitet. Skulle själv känna en enorm bitterhet av det.

[Red Govota]

Så jobbigt du har det

jag har oxå blivit mobbad i många år så vet hur det är

fy fan för mobbare

om du ska bo själv ansök i kommunen om att få boendestöd. De kan hjälpta till tex med att städa tillsammans med dig. Komma ut på roliga saker mm

 

själv bor jag på boende där personalen är boendestödjare

hade boendestöd innan jag flytta hit

pga självskade problem kan jag inte bo ensam, har asberger och borderline

 

låter som du har pstd

får du nån hjälp från psykiatrin?

 

 

ge inte upp ditt dröm universitet

 

 

var rädd om dig