Hem > Forum > Hopplöshet > Jag kan inte göra detta längre.

Jag kan inte göra detta längre.

Visar 6 inlägg - 1 till 6 (av 6 totalt)
5
  • Förlåt jag vet att det låter väldigt clickbaity med den där rubriken men jag vet inte hur jag ska fortsätta.

    Jag vet inte hur jag ska hantera mitt liv. Jag känner mig som en jälva förlorare. Jag är 31 och blir snart 32 och jag har inte något arbete. Jag söker ungefär 20 arbeten i månaden och mer om jag orkar men jag får inget svar. Ingen kallar mig på intervju eller ens säger Tjo. Jag försöker kontakta alla och vara trevlig och mitt bästa jag men det går inte. Detta gör det inte bättre av att jag har  så stor problematik med depression och ångest. Jag har en assistanshund vilket jag tror är en av orsakerna till varför jag inte får något arbete för de orkar inte med att hantera den situationen. Jag söker arbeten jag är okvalificerad för, överkvalificerad för och allt annat mellan himmel och jord. Jag har fixat mitt cv och mitt personliga brev hundra gånger och låtit människor kolla igenom det på arbetsförmedligen och på andra ställen. Jag är också på väntelistan för att utredas för ADHD och Autism.  Allt detta gör allting tio gånger värre då jag inte ens kan ha ett arbete utan att gråta i badrummet för att jag känner mig så dålig på allt och överväldigad. Jag vet inte hur jag ska göra. Jag vet bara att jag måste få ändring på mitt liv.

    Jag försöker fylla mitt liv med roliga sakeroch promenader och allt annat som folk säger att man ska göra när man är deprimerad för att muntra upp sig själv. Går på promenader och allt sånt. Jag kan inte göra så mycket annat pga jag har inte pengar. Jag kan inte göra mina hobbies för jag har inte råd med det, jag kan inte åka någonstanns av samma orsak, jag kan inte göra något annat än att bara vänta vilket jag nu har gjort i mer än tre år känns det som. Jag försöker göra saker som att skriva och sånt men min problematik gör att det är så förbanant svårt att starta eller hantera saker och man känner sig bara värre då man har tio saker som man inte klarar av att avsluta. Jag känner mig som en lat jävel precis som alla säger att jag är.

    Det känns som jag bara drar ner allt och bara tar upp plats för människor som är mer samhällsnyttigare än vad jag är. Jag känner att jag inte kan något, jag har tappat alla mina vänner,  jag är inte värt något och jag har en ide om att plugga till något annat men jag har redan en master i ett ämne. Jag vet inte om det är slöseri med tid att ta en till master. Jag har inget csn kvar så kan inte försörja studierna heller om jag skulle välja det. Så jag måste ha ett jobb som jag inte får. Det känns som att det enda jag gör är att slösa med allas tid.

    Det har varit såhär hela mitt liv. Jag gör en sak och så går allt åt helvette och jag måste komma upp med något annat. Jag vill bara vara nöjd med mig själv och med mitt liv och ha vänner som jag kan dela nån hobby med.

    Det enda jag har är min assistanshund. Hon är den enda som jag lever för just nu för jag vet inte riktigt annars vad jag ska leva för. Jag känner inte som att jag har någoting just nu. Jag vill bara ha någon form av mening med mitt liv. Jag vill bara vara lycklig för en gång skull och få va lycklig men istället blir jag bara tjockare, fulare och mer patetisk varje dag som går.

     

    Jag känner för dig, din situation kan inte vara lätt. Jag har själv djup depression sedan flera år, har nyligen i våras blivit av med jobbet pga min psykiska ohälsa, har också en masternivå på mina universitetsstudier, när försäkringskassan tröttnar på mig hamnar jag väl i samma situation som du. Men jag måste bara få fråga, jag blev så nyfiken vad gör din assistanshund för dig, har du den pga din psykiska hälsa? Berätta gärna.

    Trådstartaren

    Jag är så ledsen att höra detta. Jag hoppas verkligen att det löser sig för dig och att det finns något som du kan vända dig till för att hålla dig aktiverad. Är tanken att du kommer söka nytt arbete?
    Jag behöver verkligen att något ändras i mitt liv men jag vet inte vad.

    Åh jag har en underbar labrador som hjälper mig något oerhört. Hon är en Psykisk hälsa-hund som är lärd att göra saker för att hjälpa mig likt vara som ett ”kedjetäcke” och distrahera när jag har destruktiva tankar. Jag har social fobi och liknanade och hon hjälper något oerhört. Tyvärr verkar inte folk som anställer en tycksa samma sak.

    Hundar är verkligen speciella. Jag har haft depression sedan 10 år nu, mellan åren 2011 till 2020 hade jag hund en leonberger, hon var inte utbildad på något sätt, men hon var ett oerhört stöd för min depressiva hjärna. Jag visste inte att det fanns Psykisk-hälsa hundar men när jag tänker på det gör det mig inte förvånad, hundar är verkligen speciella när man mår psykiskt dåligt. Jag kommer inte skaffa någon ny hund, den sorgen jag fick när hunden dog, den sorgen vill jag inte ha en gång till. Förstår att du har en god hjälp av din hund i det dagliga livet.

    Först när jag läste ditt inlägg om hur du har det tänkte jag: ”Vilket helvete! Helt hopplöst!”

    Men när jag läste ditt svar på personen som frågade om din hund fick jag hopp.

    Du kan fortfarande känna medkänsla. Det tror kan vara det viktigaste du har. Försök att se att du har det. Försök att använda dig av det.

    Tack!

    Trådstartaren

    Ja hundar är verkligen underbara och fantastiska på alla sätt och vis.
    Jag är så ledsen att du inte längre har din leonberger kvar och fårstår dig helt Purple Pyteqi. Det är hemskt och tar så mycket från en när de försvinner.

    Olive Dotapi. Tack så mycket för att du skrev. Jag ska verklign ta det i åtanke. Min hund gör verkligen situatuionen bättre men jag håller med dig när du skriver:
    ”Vilket helvette! Helt Hopplöst”
    Det är så det känns och jag vet inte riktigt hur jag ska komma undan det och ur hela situationen.
    Tack så så mycket för att du skrev och för dina ord återigen.

     

Visar 6 inlägg - 1 till 6 (av 6 totalt)
5

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.