Kan du förklara vad du menar med att du har svårt med tilliten och bara ser mörkret? Är det för att du har svårt att söka hjälp när du nu anser dig behöva den, eller är det tilliten till all mänsklig kontakt? Det kan ju vara svårt att lämna ut sig, förklara varför man inte mår psykiskt bra, även en rädsla att inte bli trodd. Jag har ingen erfarenhet av den psykiatriska vården, så jag hoppas att du får svar här av någon med den erfarenheten. Vill iaf att du ska veta att det finns hjälp att få, och att det största hindret just nu antagligen är din egen rädsla. Tillit är ingen enkel sak, det krävs både tid och ett ärligt engagemang från en empatisk person med ett hjärta på rätta stället. Ge inte upp, för det finns sådana personer. 💖
