Jag får aldrig leva

Att alltid bara överleva men aldrig leva. Jag börjar verkligen känna att det här livet inte är värt att leva. Bara det här året har jag blivit lämnad, blev av med min bostad och då också mina barn såklart. Jag har ett jobb men tjänar inte tillräckligt för en bostad. Det finns ingen hjälp att få och alla runt mig börjar bli trötta på min misär. “Kämpa” säger alla men för vad? Jag får aldrig stanna upp och njuta av något, aldrig känna lycka och framförallt aldrig leva. Varför blir ingenting någonsin bättre? Såhär har hela mitt liv sett ut och antagligen hela min framtid också.

[Azure Lolado]

Det låter väldigt jobbigt. Förstår att du är helt slutkörd och mår väldigt dåligt. Du behövs. Du har barn. Även om du känner att folk runt dig börjar tröttna, så finns det folk runt dig. Snälla berätta för dem hur du känner och tänker och be dem hjälpa dig att få hjälp. Kanske har du en depression förutom allt annat jobbigt och det kan man få hjälp med och bli av med. Ring någon, nu direkt, och säg precis som det är. Snälla, stanna kvar!

Även fast du inte får vara med dina barn, så kan du ju ge de allt du har. Om du får ha nån kontakt med de. Så skriv brev, hur mkt du älskar dom, och ge de komplimanger. Ge de ALL kärlek som du har kvar inom dig. För jag vet att du har kvar kärlek. Annars hade du inte levt å läst de här.