Jag är verkligen fast i en rävsax där jag förlorar oavsett hur jag vrider och vänder på det.
Jag mår så dåligt just nu att jag får impulser jag inte kan kontrollera. Som gör att jag ställer mig mitt ute på vägen där bilarna kör, visst jag flyttar på mig till slut. Men herregud vad tänker alla som ser detta. Det har fått mig att gå på spårvagnsspår och in i spårvagnstunlar där enbart personal med skyddsutrustning får vara. Och det har gått så långt att jag gått in bakom kassorna på ett apotek där dom receptbelagda medicinerna finns och börjat leta efter narkotikaklassade sorter. Jag är även fast i att självmedicinera då och då i olika doser.
Jag är inte långt ifrån en inläggning på psyk, det känner jag. Men jag kan inte åka dit av flera orsaker, dels för att jag hatar de och är rädd då jag minns alla dåliga bemötanden jag fått. Men också för att vi har personalbrist på jobbet och två av dom har gått på semester nu. Jag är en av två som har huvudansvaret för att lagret jag jobbar på ska gå runt. Och vi klarar oss inte utan den andra då vi har väldigt mycket att göra. Det finns en som jobbar extra och en praktikant. Men dom gör bara en liten del av det hela. Dom har inte kunskapen att ta över min roll om jag blir sjukskriven.
vårdcentralen ignorerar mina rop på hjälp
Fan!!! Jag hatar detta