Är äldre och känner att livet rinner ut till ingenting. Mer än halva livet har gått. De dagar som är kvar är värdefulla. Varför kan jag då inte komma vidare i livet och få må bra.
Nätterna har ofta lång vakentid med tankar om hopplöshet. Jag är i situationer i livet jsg inte vill vara i. Har rankar jag inte vill ha. Är i ett ekorrhjul jag inte kan ta mig ur. Allt bara rullar på. Dagarna är inte de dagar jag vill ha.
Är på ett arbete jag egentligen inte vill vara på MEN omständigheter kring det gör att söka nytt är åxå dumt. Kan inte bestämma mig om jag ska vara kvar eller inte. Vet vad jag har och har i nuläget inte inte den mentala orken att byta heller pga olika omständigheter bla ett nyligen genomgådd trauma.
Kommer INTE framåt.
Så frustrerad. Känns som livet numera bara är en väntan på slutet. Hoppet sinar. Drömmarna jag har försvinner
Börjar ge upp helt
