Hem > Forum > Hopplöshet > Ingen att prata med

Ingen att prata med

Visar 6 inlägg - 1 till 6 (av 6 totalt)
5
  • Trådstartaren

    Jag har väldigt ofta, mest på kvällarna, katastroftankar.
    Det betyder alltså att jag kan börja få tankar om att jag kanske är sjuk på ett sätt eller annat. Inte förkylnings sjuk.
    Men, till exempel: Jag spänner mig jätte mycket. Det gör att jag biter ihop HÅRT. Det gör att mina tänder/mitt tandkött känns ömma/ömt. Det gör att jag får panik att jag kanske kommer att tappa tänderna.

    Eller så känner jag en smärta någonstans och tänker ”tänk om det är cancer” eller ”tänk om jag är dödligt sjuk”.
    Jag får sån fruktansvärd ångest.

    Men det här leder mig till att jag känner att jag behöver prata med någon som kan vägleda mig eller lugna ner mig. Jag kan inte prata i telefon så jag kan inte ringa. Mejl eller chatt är bäst.
    Men varför i hela helvetet har alla jävla hjälplinjer så skumma tider??
    Äre så att om du inte är direkt självmordsbenägen i stunden så är du inte värd att hjälpas. Eller vad?? För det känns fan så.
    Jag har världens ”dödsångest” och ligger och stirrar upp i taket med en klump i magen, försöker hitta en stödlinje men neeeeeeeeej. ”Våran chatt har öppet 20-22! För att efter det så sover alla med ångest och dödstankar.” Eller ”Våran chatt har öppet 18-22 mån, tis, ons, tors och söndag, för att på fredag och lördag finns inte ångest. ^^ ^^  ^^”.

    Det får mig att känna sån enorm hopplöshet och det känns som att jag är inte värd att hjälpas och jag ifrågasätter min existens och ibland får jag självmords tankar men vill inte prata med någon om det för att jag är inte värd att hjälpas. Andra behöver hjälpen mer än mig. Varför ska nån hjälpa mig? Jag betyder inget. Jag är bara ett hopplöst skal som ingen vill ha något att göra med.
    Jag är nu mera för gammal för att ta mig friheten att söka någon typ av hjälp. Nu måste jag ta hand om allt själv och kunna allt. Om jag inte kan allt, tough fucking shit. Se om någon bryr sig.

    Egentligen ska jag väl inte ens skriva här. Vad jag än lägger upp så ger det mig ingen hjälp. Inte på något forum alls faktiskt. Varken här eller på Vent eller någon annanstans. Guess that just proves my point. Får la använda dessa forum som någon typ av dagbok eller någonting…

    Hej

    De flesta som skriver här vill ju att nån ska bry sej.Det är väl nåt alla vill egentligen.Men man måste ju nå upp till en viss nivå av välmående i sej själv,för att orka bry sej om andra.Tyvärr söker man sej väl inte till en självmordssida om man mår bra och är helt till freds med livet man lever och då blir det lite svårare att stötta andra.Jag ser ju att du behöver någon som lyssnar på dej,att du behöver det för att kunna koppla av.Jag känner igen den där tankespiralen som du har fastnat i.”Ingen bryr sej,jag är inte värd att hjälpa”,men den går faktiskt att vända på.Man måste fortsätta intala sej,att man faktiskt är viktig,så att man åtminstone fortsätter att bry sej om sej själv.

    Det där med dagbok är ingen dum ide.Ofta hjälper det att sätta sina tankar på papper.Det är lättare att få överblick om man kan se sina tankar lite ”utifrån”.Ofta inser man då hur felaktiga dom är.Så fortsätt skriva här.Det är säkert många som läser,även om inte så många orkar svara.Var rädd om dej och ge inte upp.

    Trådstartaren

    Hej De flesta som skriver här vill ju att nån ska bry sej.Det är väl nåt alla vill egentligen.Men man måste ju nå upp till en viss nivå av välmående i sej själv,för att orka bry sej om andra.Tyvärr söker man sej väl inte till en självmordssida om man mår bra och är helt till freds med livet man lever och då blir det lite svårare att stötta andra.Jag ser ju att du behöver någon som lyssnar på dej,att du behöver det för att kunna koppla av.Jag känner igen den där tankespiralen som du har fastnat i.”Ingen bryr sej,jag är inte värd att hjälpa”,men den går faktiskt att vända på.Man måste fortsätta intala sej,att man faktiskt är viktig,så att man åtminstone fortsätter att bry sej om sej själv. Det där med dagbok är ingen dum ide.Ofta hjälper det att sätta sina tankar på papper.Det är lättare att få överblick om man kan se sina tankar lite ”utifrån”.Ofta inser man då hur felaktiga dom är.Så fortsätt skriva här.Det är säkert många som läser,även om inte så många orkar svara.Var rädd om dej och ge inte upp.

    Absout. Ja. Men problemet är ju då att sånna här problem egentligen skulle behöva tas hand om av en profesionell person som är insatt i sånna här tankar och som kan av erfarenhet och kunskap säga att ”nej. Det du beskriver verkar inte vara någon större fara” eller ”Jag skulle säga att du letar upp en sådan här sköterska. Dom kan kolla upp om du är sjuk som du tror”, men det finns inte.

    För gammal för att gå till bup, inte tillräckligt ledsen och nedstämd för att få gå till vuxen psyk, för ledsen och nedstämd för att en kurator ska vilja ta i det och det går inte att få tag på en typ av läkare om man inte ringer. Jag kan inte ringa.
    Med andra ord. Det är hopplöst. Om man inte hotar att ta livet av sig framför deras ögon så får man inte hjälp. Och knappt då heller.

    Och de chattrum som finns är också för dom som är ”akut självmordsbenägna” så jag kan ju inte skriva till dom heller. Då skulle dom skicka iväg mig med ett ”Jag förstår din oro, men då ska du inte vända dig hit. Prova gå till en kurator på vårdcentralen”. Okej. hur? Du får ringa! Såklart!

    Undrar lite varför du har problem med att ringa till nån?Kan du förklara det lite grann?

    Under perioder när jag själv inte mår nåt vidare,så försöker jag ändå se till att ha rutiner,hur jobbigt det än känns.Även om jag inte vill,så försöker jag ta mej ur sängen,duscha,borsta tänderna,klä på mej,äta frukost.När livet känns hopplöst,så försöker jag bryta ner det i mindre bitar,som känns hanterbara och de bitarna kan vara hur små som helst.Även ett litet steg,är ju ett steg framåt…..

    Jag vet att ångest är nåt fruktansvärt obehagligt,man tror att man ska dö.Men det går att lära sej att hantera.Det första man får försöka lära sej är att man faktiskt inte dör av det,det är en känsla och känslor dör man inte av ,hur mycket man än tror det när man befinner sej i dom.Ge inte upp,fortsätt söka efter hjälp.Du har rätt att få det.

    Trådstartaren

    Undrar lite varför du har problem med att ringa till nån?Kan du förklara det lite grann? Under perioder när jag själv inte mår nåt vidare,så försöker jag ändå se till att ha rutiner,hur jobbigt det än känns.Även om jag inte vill,så försöker jag ta mej ur sängen,duscha,borsta tänderna,klä på mej,äta frukost.När livet känns hopplöst,så försöker jag bryta ner det i mindre bitar,som känns hanterbara och de bitarna kan vara hur små som helst.Även ett litet steg,är ju ett steg framåt….. Jag vet att ångest är nåt fruktansvärt obehagligt,man tror att man ska dö.Men det går att lära sej att hantera.Det första man får försöka lära sej är att man faktiskt inte dör av det,det är en känsla och känslor dör man inte av ,hur mycket man än tror det när man befinner sej i dom.Ge inte upp,fortsätt söka efter hjälp.Du har rätt att få det.

    Jag vet att jag inte kommer att dö av ångest. Men i stunden så är det svårt att ta tag i sina tankar. Jag har inget ankare som kan dra mig tillbaka när jag spårar ur.

    Jag är bara livrädd för att ringa. Det faktum att jag inte ser vem som är på andra sidan och att jag inte ser vad dom har för ansiktsuttryck. Jag klarar inte av att svara heller. Kan ha och göra med busringningar och liknande. Någon gång så svarade jag bara för ett äckel att stöna i luren. Jag var 12 så det var ganska traumatiserande.
    Har svårt att ringa mamma också. Eller någon annan jag känner. Jag får för mig att dom himlar med ögonen eller någonting medans jag pratar. Jag skriver hellre. Jag vet inte logiken. Dom kan himla med ögonen bakom ett SMS också. Men det är bara så det är. Alla rädslor måste inte vara rationella.

    Jag har väldigt ofta, mest på kvällarna, katastroftankar. Det betyder alltså att jag kan börja få tankar om att jag kanske är sjuk på ett sätt eller annat. Inte förkylnings sjuk. Men, till exempel: Jag spänner mig jätte mycket. Det gör att jag biter ihop HÅRT. Det gör att mina tänder/mitt tandkött känns ömma/ömt. Det gör att jag får panik att jag kanske kommer att tappa tänderna. Eller så känner jag en smärta någonstans och tänker ”tänk om det är cancer” eller ”tänk om jag är dödligt sjuk”. Jag får sån fruktansvärd ångest. Men det här leder mig till att jag känner att jag behöver prata med någon som kan vägleda mig eller lugna ner mig. Jag kan inte prata i telefon så jag kan inte ringa. Mejl eller chatt är bäst. Men varför i hela helvetet har alla jävla hjälplinjer så skumma tider?? Äre så att om du inte är direkt självmordsbenägen i stunden så är du inte värd att hjälpas. Eller vad?? För det känns fan så. Jag har världens ”dödsångest” och ligger och stirrar upp i taket med en klump i magen, försöker hitta en stödlinje men neeeeeeeeej. ”Våran chatt har öppet 20-22! För att efter det så sover alla med ångest och dödstankar.” Eller ”Våran chatt har öppet 18-22 mån, tis, ons, tors och söndag, för att på fredag och lördag finns inte ångest. ^^ ^^ ^^”. Det får mig att känna sån enorm hopplöshet och det känns som att jag är inte värd att hjälpas och jag ifrågasätter min existens och ibland får jag självmords tankar men vill inte prata med någon om det för att jag är inte värd att hjälpas. Andra behöver hjälpen mer än mig. Varför ska nån hjälpa mig? Jag betyder inget. Jag är bara ett hopplöst skal som ingen vill ha något att göra med. Jag är nu mera för gammal för att ta mig friheten att söka någon typ av hjälp. Nu måste jag ta hand om allt själv och kunna allt. Om jag inte kan allt, tough fucking shit. Se om någon bryr sig. Egentligen ska jag väl inte ens skriva här. Vad jag än lägger upp så ger det mig ingen hjälp. Inte på något forum alls faktiskt. Varken här eller på Vent eller någon annanstans. Guess that just proves my point. Får la använda dessa forum som någon typ av dagbok eller någonting…

    Jourhavande medmänniska har öppet varje natt, men tyvärr har de ingen chatt utan endast en telefonlinje, vilket kanske inte är aktuellt för dig som tycker att det är så jobbigt att ringa. Jag kollade på deras hemsida och såg att de håller på att starta en chatt, men det verkar som om den endast kommer att vara öppen till 24. Synd, för jag tror verkligen att det finns ett stort behov av en chatt som är öppen nattetid. Jag antar att avsaknaden av en sådan handlar om resurser. De flesta hjälplinjer drivs av volontärer och jag gissar att det kan vara svårt att få folk att ställa upp nattetid.

Visar 6 inlägg - 1 till 6 (av 6 totalt)
5

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.