Inga vänner alls…

Jag är 26, snart 27år. Alltid genom åren har vänner kommit och gått i stilen som att det visar sig att de har utnyttjat mig hela tiden. Lämnar sedan utan förvarning och tar bort en utan att säga något innan, eller att ens försöka. Jag vill alla väl, jag är en god person. Men jag har mått dåligt senare tid över det som har hänt in the past. Nya jag umgås med verkar inte alls vilja ha insyn i att jag har haft trauma tankar om att (dom kommer att lämna precis som de andra) och ändå stanna kvar och visa att jag kan känna mig helt trygg i att som finns där.. Och inte heller att de har försökt göra mig glada. De sticker bara så fort jag börjar må minsta lilla dåligt eller så fort jag ens pratar om svårigheter. Då låter jag ändå senare tid det till att gå en liten tid innan man pratar om sådant. När jag pratar om det till en början säger jag bara kort om det. Ändå lämnar de.. Så nu har jag börjat isolera mig hemma istället. Jag har försökt göra på många olika vis för jag har tänkt att antingen missar jag på något eller så är det på dom. Men oavsett så funkar det inte och folk får det alltid att se ut som att det ligger enbart på mig.. När jag egentligen inte gjort fel.. Dom får göra misstag och jag ska tåla detta, så fort jag råkar göra minsta lilla, ja då tror dom att jag är fullt medveten om det och då sticker sin kos utan att ens försöka lösa det… Vart hittar man vänner där man känner att saker kommer med tiden utan oro alls för att de kommer så småningom att sticka eller göra en otroligt besviken? Har försökt i olika städer dessutom i närheten.. men inte… Vet inte vad jag ska göra. Jag känner mig något otroligt annorlunda som är snart 27år. Aldrig någonsin haft en äkta riktig vän. Har svårt att lita på andra och är rädd för jag har svårt för att bygga upp den nu igen utan oro för om de har baktankar om en… Är så förstörd. Finns det hopp efter sådana här händelser? 😔