Det hela känns som ett skämt. Är nu 21 år gammal, och efter åratal av omedveten depression/ångest, sedan jag var 14/15 så verkar det som att allt håller på att falla ihop. Har nyligen tagit reda på att jag har haft ADHD och ett bettfel under hela mitt liv vilket resulterat till att jag inte har kunnat prata/leva ordentligt. Har inget socialt nätverk förutom min direkta familj, vilket är min morsa och mina två yngre bröder. Det enda som gick helt OK för mig var en lärarutbildning som jag hoppade precis av efter 3 terminer.
Jag har haft suicidala tankar i ett tag nu och är mer eller mindre bara extremt besviken. Besviken över att faktorer som var mestadels utanför min kontroll och bestämd av min miljö och genetik har totalt förstört den potential som jag kunde ha haft i mitt liv. Jag är mer eller mindre säker på att jag kommer försöka ta mitt liv inom de närmsta veckorna/månaderna. Önskar däremot att det fanns ett säkert och värdigt sätt att göra det på istället för att hitta efter en hög nog byggnad att hoppa från.
Önskar er alla det bästa <3
