Hur kommer man vidare när livet är som värst?

När tomheten och ensamheten som jag känner präglar hela mitt liv, vad gör man då?

När alla problem i nuet känns för många och för överväldigande, vad gör man då?

När det inte längre går att springa från det förflutna och alla förändringar som varit och som orsakat så stor skada, vad gör man då?

När glädjen och lyckan bara är ett minne blott vad gör man då?

När man överhuvudtaget inte vet vad som gör en glad längre eller vad man vill, vad gör man då?

Jag är i exakt samma tankebanor och har inget svar att ge. Misstänker dock, fast det känns hopplöst nu att det kommer bli bättre med tiden… men när och hur vet vi inte än

Nej vi vet ju inte det. Fast om vi inte fortsätter kämpa så får vi aldrig reda på det heller. Jag har svårt att aktivera mig just nu då jag nyligen opererade mitt knä. Fast det är ju långt ifrån mitt enda bekymmer. Om man bara kunde hitta glädjen igen och några härliga personer som brydde sig och som kunde lyfta upp en. Det är viktigare än man tror…

Känner igen mig helt , har precis dom tankarna själv.

Allt känns så totalt hopplöst och maktlösheten är total.

En liten tröst är att vi inte är ensamma. Viktigt att våga prata om det. Det gäller att hitta någon mening med livet tror jag, finna något som är roligt. Men det är inte lätt utan motivation, det är som att hitta en nål i en höstack. Att låta känslorna komma ut tror jag är bra, gråt ut, skrik om du måste. Ofta kan det kännas lite bättre efteråt. Gå ut på en promenad, att röra på sig är bra för hälsan även den mentala. Jag har svårt med det just nu då jag inte kan gå så bra. Längtar tills jag kan gå utan kryckor. Det blir en del fotboll på tv nu men jag har inte riktigt samma intresse som när jag var yngre. Långa stunder ligger jag bara i sängen och känner mig uttråkad, vet inte vad jag vill eller vad som skulle göra mig glad. För mycket elende de sista åren.

Här är en till lika vilsen, hopplös och ensam…. Precis som er andra har jag inget svar… Men jag försöker hålla kroppen på autopilot, och hoppas på att det ska skaka liv i känslor och hjärnan en dag. Just nu snurrar det bara dåliga tråkiga tankar som ett mantra i huvudet