Mitt liv är inte perfekt har gjort många dåliga val mest när det gäller att lita på folk mest killar. De får mig att känna som jag är deras bästa i deras liv och att de ska göra allt för jag ska leva ett bra liv men de gör tvärtom. De försvårar och tagit från mitt liv, de har förstört mig inombords så långt att jag har ljugit för mina föräldrar men jag tror de förstår att jag har gjort mer saker än vad de fått veta.
Nu har jag det bättre efter mitt sista snedsteg med en kille, han var en som visste vad han skulle säga för att få en att lita på honom. men det gick åt skogen så jag hamnade ensam i en stad där jag knappt har nån jag känner och ett jobb som jag ångrar att jag fortsätter med men måste ha lön för att kunna bo kvar för det är en sak som får mig att stanna kvar och det är…..HAN.
Han är den bästa jag vet just nu, när vi är tillsammans den timmen kanske 1-2 dagar i veckan mår jag som bäst även om det är inga känslor inblandade så mår jag bra och jag lever upp just då. Han får mig att känna att inget kan störa och han njuter också av det, även om han har sagt att vi kan inte ha ett vanligt förhållande så kan vi ha det vi har. Men jag är rädd, rädd vad som kommer att hända. Jag känner att detta kan ta slut när som men jag vill inte det, vill ha det för evigt men vet att det kommer vara svårt. Ålderskillnaden kommer vara ett problem och jag själv kommer vara ett problem, mina känslor för han är större än vad han tror. Vill prata om honom för andra men kan inte, inte på det sättet jag vill. Men han får mig att må bra och känna mig levande men jag kan inte erkänna för honom vad jag känner för vi har bestämt hur det ska vara och jag vill inte förlora den trygghet jag känner. Förlorar jag den här tryggheten så måste jag flytta hem till en stad jag hatar och då kan lika gärna livet ta slut
