Jag har länge mått dåligt och till viss del vet väl familj/släkt om att det inte är helt bra. Men det vet inte om att jag mår så dåligt att jag själ.skadar mig och har mörka tankar när allt känns hopplöst.
Går hos en kurator nu igen efter ett uppehåll men vi har aldrig pratat om detta utan mer på det som är mitt problem ”social ångest” och att jag lätt bli arg.
Försökte planera att jag skulle ge några hintar under senaste besöket men jag har som sagt svårt att prata med folk, sa att det var väldigt påfrestande mm. Hoppades väll att det skulle öppna till att kuratorn frågade mig mer. Men nej, jag kunde inte hitta någon mer öppning där jag kunde försöka uttrycka mig så att jag fått frågor om mitt mående.
Men det är svårare än jag trodde och nu är jag mer rädd för att berätta för jag inser hur obekväm det gör mig.
Hur berättade ni för kurator/läkare/psykolog eller familj/anhörig eller en vän, att ni mådde dåligt och behövde hjälp?
För mig känns det lite angeläget att börja prata med någon (ej familjen) om det. För jag blir inte bättre, även om jag under korta stunder mår bättre så vänder det otroligt fort.