Hur återhämtar jag mig

http://Hej allihopa! Det här året har inneburit så många motgångar och just nu känns det verkligen hopplöst. Jag vill leva men samtidigt känner jag mig så trött på allting och jag vet inte hur jag ska kunna återhämta mig och få tillbaka livsglädjen. En nära anhörig gick bort i cancer i början av året och det tog mig väldigt hårt. Min pappa blev svårt sjuk i corona i somras och läkaren förberedde oss på att han inte skulle överleva så jag och min mamma började prata om hans begravning men genom ett mirakel överlevde han men all stress, oro, ilska och sorg över att min pappa var så svårt sjuk fick mig att må väldigt dåligt. Jag förlorade ett jobb i början av mars men fick ett nytt jobb i slutet av mars. Det var verkligen mitt drömjobb men efter 3 månader började de säga upp folk och jag var en av de som fick gå. Det var samma vecka som pappa åkte in med corona på intensivvårdsavdelningen. Det här tog knäcken på mig och jag började prata med en psykolog via Kry. Jag började ett nytt jobb i slutet av sommaren och här jobbar jag kvar men jag vantrivs för en kollega har varit väldigt tydlig med att hon ogillar mig och har sagt rent ut att jag inte passar in där. Kollegorna bråkar mycket med varandra vissa dagar och stämningen är emellanåt väldigt otrevlig. Själva arbetet i sig är inte heller någonting som jag trivs särskilt bra med men jag är trots allt väldigt glad över att ha ett arbete. I början av oktober fick jag dock besked om att de ska göra nedskärningar och därför kommer jag få gå vid nyår, vilket innebär att jag blir arbetssökande i början av nästa år. Det här gör mig besviken, ledsen och jag känner mig misslyckad för det här är det tredje arbetet jag blir uppsagd ifrån i år. Pga corona kan jag inte ägna mig åt sådant som vanligtvis hjälper mig att bearbeta allt jag går igenom: depression, sorg, ilska o.s.v. Jag kan inte gå på hockey eller bio, jag kan inte göra små utflykter eller resor, jag har fryst mitt gymkort och mina vänner och jag vågar inte ses pga corona. Allt är satt på paus. Det enda jag gör är att arbeta och handla mat. Övrig tid är jag hemma med min man fast jag egentligen skulle behöva göra någonting roligt men vad kan jag göra när rekommendationerna säger att man ska undvika allt och alla för att minska smittspridningen? Mitt älskade husdjur sedan 7,5 år somnade in tidigare idag och vi stod verkligen varandra väldigt nära. Sorgen är fruktansvärt tung. Det här kändes som droppen som fått min bägare att rinna över. Hade jag inte haft mina föräldrar och mina syskonbarn så hade jag troligtvis tagit livet av mig men jag vill inte utsätta dem för det. Jag lever för deras skull men jag vill leva för min egen skull också men just nu känns det bara så jävla hopplöst.

Hej, du har verkligen haft en tuff tid! Det jag spontant kom att tänka på är att du kanske kunde erbjuda dig att ta promenader med någons vovve, om du inte är redo att skaffa en igen.

Du skulle kunna göra en vovve riktigt glad och hjälpa någon som behöver det. Plus att det är toppen för mående med hundpromenader.

När jag miste min förra hund så brukade jag låna en bekants ibland.

Var ju så klart inte samma sak som min älskade familjemedlem men det hjälpte.

(Nu läste jag ditt inlägg igen och insåg att det kanske inte var en hund du mist men ändå.)

Kram 🙂

 

Ville bara skicka en sån stor varm kram till dig! Jag har inga goda råd att ge förutom att ge inte upp, du fixar detta och du kommer att komma ur detta starkare än någonsin

Kram

Jag förlorade ett marsvin som var extremt social. Vi satt ofta tillsammans ute på bakgården på somrarna, åt frukt och bara slappade ihop. Jag ska begrava honom på lördag. Det blir så jäkla jobbigt.

Det kanske inte är en dum idé att låna syrrans eller min kompis hund ändå. Jag ska fråga syrran!

Jag var hemma från jobbet idag. Jag ska gå imorgon men helst av allt vill jag bara vara hemma och vara ifred. Jag vet inte om det är särskilt smart heller, att isolera sig men de bråkar så ofta med varandra på jobbet och just nu är jag extremt känslig och skör. Jag orkar inte höra mina kollegor sitta och skrika åt varandra. Då är jag hellre hemma.

Tycker du ska tänka på dig själv och vad du behöver just nu.

Vad mysigt ni verkar ha haft det du och ditt fina marsvin 🙂 djur är verkligen fantastiska

Kram

Hej,

Tycker det låter som att du kan ha blivit traumatiserad av alla de här situationerna som skett på så kort tid och att de även var för sig hade varit chockartade och mycket svåra att vara med om? Trauma efter trauma är obeskrivligt tufft att stå i.

Med andra ord är det här kanske en livskris och det är därför du mår så dåligt och får självmordstankar? Extremt vanligt vid svåra livssituationer som drabbat en så där reagerar du helt normalt.

Vad jag läst om livskriser brukar människor läka automatiskt av det, men att det också kan resultera i PTSD. Det beror lite på sådant som omfattningen och stödet omkring en som kan avgöra hur man läker igen, tror jag. Det låter som att du är relativt på benen eftersom du saknar att göra roliga saker mer än att du fått fysiska svåra reaktioner av det här – stämmer det? Det är isf väldigt positivt!

Att röra på sig brukar vara ett tips man kan göra själv när man känner så som du känner nu. Också att prata med andra (som du ju gör genom att skriva här) är toppen! Man ska också undvika alkohol och droger för det kan förvärra måendet.

Beklagar sorgen för den du miste! Även ditt underbara husdjur! Så svårt också att förlora arbete på arbete och att det förstås skapar oro och otrygghet. Hoppas verkligen arbetsmarknaden stadgar sig framöver när vaccin nu gör entré.

Blev så lättad när jag läste att din pappa överlevde! Förstår att det var en fruktansvärd tid när han låg inne och läkaren gav såna skräckbesked.

Tror och hoppas livsglädjen kommer tillbaka för dig <3

Kram