Hem > Forum > Hopplöshet > Hopplöst fall….

Hopplöst fall….

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2
  • Avatar
    Trådstartaren

    ….det är vad man i psykiatrin säger till mig att jag är. En sån där tjej som aldrig kommer bli bra, de säger att jag är kroniker och att de inte jag inte kommer bli frisk. (inte alla har sagt det, men några som jobbar i psykiatrin säger det, utan att det är något dåligt skämt).

    De gör så ont i mig och jag blir så ledsen. Det är de sista jag vill, att vara ett hopplöst fall. Dom tycker att eftersom jag självskadar och har gjort det i några år, så finns det inget att göra. Dom tycker de har gjort vad de kan för att hjälpa mig. Men själv är jag stressad och känner kraven på mig från personalen, då stressas jag ännu mer och självskadar/självmordsförsök mig igen.

    Deras ord ekar i huvudet: hopplös, hopplös, hopplös. Deras ord blir min verklighet, jag tror på dom mer än på mig.

    Försöker kämpa, vill inte göra illa mig .Skulle va skönt om psykiatrin inte dömt ut mig.

    Ni kanske tycker jag bara ska strunta i vad dom säger, men de är inte så lätt tycker jag.

    Ingen är väl ett hopplöst fall?

     

    Självklart är ingen ett hopplöst fall och verkligen inte du heller! Jag tror att du har kraft inom dig att ta dig ur denna onda cirkel du har hamnat i, men självklart behöver du hjälp och stöd. Psykiatrin kanske inte alltid är svaret.

    Finns det andra du kan luta dig mot och ta hjälp av? Kan du hitta strategier eller aktiviteter som hjälper dig att må bättre?

    Jag tycker oftast att jag mår som värst när jag inte gör någonting. Då finns det så mycket tid att grubbla, gräva ned mig och tankarna går på högvarv och blir värre för varje minut. När jag ser till att, om än med mycket möda, ta mig ut och hitta på saker så är det så mycket lättare att klara av att hålla mig ovanför ytan.

    Hur är det för dig?

     

    Det sista du skriver är de som är allra mest sant av precis allting! Du är INTE ett hopplöst fall. Om du verkligen trodde på det så skulle du inte skriva här, och ta det från någon som har varit kroniskt deprimerad i 15 år: du ÄR inte ett hopplöst fall. Du ÄR inte din depression. De psykologer eller kuratorer du har träffat som har sagt sådana saker är inte värda sin titel. Du har det nog på känn någonstans men det kan kännas skönt att höra någon annan säga det också. Men vad för tröst får du av att höra någon säga att man har varit deprimerad I 15 år? Jo, min depression har varit sekundär lika ofta som primär. Jag har haft underbara dagar och fruktansvärda dagar. Jag har gjort fantastiska saker och vidriga saker. Älskat och hatat, längtat och glömt. Jag har varit människa. Jag har levt, och det gör du också. Du är inte hopplös min vän. Ingen av oss är det. Du är inte ensam, du är inte värdelös och det är inte upp till dig att leva upp till andras förväntningar. Vi vet ju hur det är att förvänta sig något. Man kan ändra på sig tusen gånger och hur ska någon annan kunna förhålla sig till det? Det är ju omöjligt! Förvänta dig bara saker av dig själv. Förvänta dig att kunna ta andra beslut när det gäller självskada tex. Jag vet, det är långt ifrån lätt min vän. Jag vill inte förminska dig på något sätt, men jag menar att jag tror stenhårt på att DU kan ställa egna krav på dig själv. Ett exempel kan vara att när du vill skada dig själv så kan du välja att inte göra det. Byt ut det mot att skrika, hoppa, springa ett marathon, sy ett täcke – vad som helst egentligen! Det kan vara något meningslöst eller Makalöst. Det är upp till dig – men låt bli att lyssna till demonen som viskar i ditt öra. Du är värd allt och mer. Det säger jag, som visserligen inte känner dig, men vad spelar det för roll? Jag tror på dig! Jag tror på att du vet bättre än de som så enkelt ger upp på andra människor, människor som vi. Människor som är trasiga men inte bortom att lappas ihop.

    Jag fann mig själv hos akutpsyk för några veckor sedan. Jag fann mig själv där i en hög I entrén istället för i ett dike med min bil. Där var mitt val då. Där var min förväntan på mig själv. Där var valet som hindrade demonen från att komma det där sista steget för nära.

    Jag är inte hopplös. Du är inte hopplös.

    Du är säkert dessutom stört duktig på något! Jag är väldigt nyfiken på vad det kan vara. Min talang är att teckna och skriva musik! Jag är dock sämst på att laga mat. Man kan väl inte  få allt antar jag, men jag är banne mig inte hopplös. Jag ÄR inte min depression, och det är inte du heller min vän ❤️

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.