Hopplöshet, tror det är försent att börja leva.

[Green Henotu]

Jag har lidit utav ett ångestdepressivt tillstånd sen jag var 20. Är idag 26 år gammal och har inte åstadkommit något alls sedan jag tog studenten. Har tex inte arbetat, inte ens haft ett sommarjobb eller pluggat. Har inte skaffat bilkörkort heller.

När jag har mått/mår så här dåligt så har jag aldrig riktigt funderat på vad jag vill göra med mitt liv. Jag vet fortfarande inte. Det är något som stressar mig idag, att i min ålder fortfarande bo hemma och att jag är sysslolös dessutom. Jag känner sådan skam över min situation, att jag förbrukat min rätt att skapa mig ett bra liv. Det mesta känns försent dessutom. Det värsta tror jag är att när man suttit hemma såpass länge som jag gjort är att man förlorat kontakten med verkligheten. Jag tror inte att jag kommer kunna klara mig själv senare i livet vilket får mig att se döden som en utväg inte bara för att fly, men också för att slippa lidande. Vem skulle också vilja ha mig som är så trasig som anställd? Ber om ursäkt om detta blev för mycket eller för mörkt men kände att jag behövde skriva av mig.

<3 Jag tycker du är pytteliten men kan relatera till känslan av “too late”. Alltså arbete och arbetslivserfarenhet tror jag är s-å överskattat. De som jobbat, säg på café under ett par år, är knappast på minsta sätt mer berikade och lyckade än vad du är. Du har säkert lärt dig så mycket om mänskligheten, om den inre världen, om empati, som dessa på caféer i samma ålder kanske inte någonsin kommer kunna förstå. En tanke är dock att bara skriva in sig på universitetet? Kanske något som är typ 3 dagar i veckan med föreläsningar bara för att komma ut lite och för att det oftast är så himla avslappnat i sådana miljöer? Psykologi och sociologi är exempelvis två lätta ämnen – ifall man vill mjukstarta. Själv har jag under många, många år “kombinerat” psykisk ohälsa med den akademiska världen. Det har varit fint och en av dem bättre valen i livet.

[Indigo Vutaqy]

Jag håller med Red Simyna.

Kombinera studier med till exempel träning, meditation osv. Verkligen fokusera på att må så bra du kan!

Ingen press på hur mycket, men börja träna lite åtminstone ett par gånger i veckan. Lyssna på guidade meditationer om du vill på youtube, eller lyssna på avslappnande musik. <3

[Yellow Pilafa]

Det är väl inte för mörkt eller för mycket att skriva här, det är ju helt fantastiskt att du vill dela med dig av hur du mår och känner. Och framförallt så är det väldigt modigt av dig att göra det. Du har verkligen inte förbrukat ditt liv och det är aldrig för sent att göra något. Tycker du är stark och modig som lyfter det här och jag hoppas verkligen att du kommer att hitta lösningar, håller med ovanstående i att försök göra sånt som du verkligen mår bra och trivs med.

Börja i små steg så det inte blir för övermäktigt, du kommer fixa det här hejja dig!

<3

[Indigo Vutaqy]

Ålder är ingenting egentligen.

Det är bara en siffra på en tid du spenderat på planeten. Alla är olika ändå, oavsett ålder.

Ingenting är försent!

Börja bara göra saker som du mår bra av, och våga drömma! Prova en utbildning du verkligen är intresserad av till exempel! Kasta dig ut!

Fokusera på vad du kan göra för att må bra nu. Det kan vara att söka ett extrajobb, ett deltidsjobb, en utbildning… bara börja med någonting! Du kommer få mer energi om du bara gör något! Skulle du ångra dig kan du byta jobb eller utbildning… Det är inte hela världen. Öva på att vara tacksam för det lilla i nuet. Det är något som minskat min egen ångest otroligt mycket. Jag går promenader och känner in miljön i en skog eller park och känner hur jag liksom lever- är närvarande! <3

Att gå promenader i park eller skog åtminstone ett par gånger i veckan är jättenyttigt för psykisk och fysisk hälsa, och för att stimulera din hjärna för att se nya infallsvinklar på problem. Du kommer bli mer motiverad och hoppfull efter att du gått promenader regelbundet ett tag, jag lovar! <3

<3 Precis, studier visar att det handlar om ett vardagligt flow. När man väl gör något så skapar det energi till att göra nästa grej. Det är därför “aktiva människor” får så fasligt mycket gjort och personer som gör mindre tenderar att bli så olidligt trötta av inaktiviteten.