Anonym skrev:
Jag förstår att det känns löjligt som du beskriver. Har också såna tankar… liksom, varför reagerar man så starkt är den andra personen inte gör det? Men samtidigt tänker jag att det inte bara handlar om just en dag eller två… det ser bara ut så på ytan. Men det finns ju mycket mer under ytan som du har beskrivit: dels bakgrunden, att du har haft det svårt, dels du har känt dig bortprioriterad i just den här relationen, och inte fått svar på varför. Den sista droppen blir just det, den sista av många.
Jag kanske har fel, men det verkar lite som din vän ville ha kakan och äta den också? Både vara en “god” vän men samtidigt inte ha det ansvaret.
<div id=”highlighter–hover-tools” style=”display: none;”>
<div id=”highlighter–hover-tools–container”>
<div class=”highlighter–icon highlighter–icon-copy” title=”Copy”></div>
<div class=”highlighter–icon highlighter–icon-change-color” title=”Change Color”></div>
<div class=”highlighter–icon highlighter–icon-delete” title=”Delete”></div>
</div>
</div>
det var en bra poäng, det som är rätt är väl det som känns rätt. inte någon konstig regel som någon annan satt.
och ja, det är ju inte alls bara det utan år av diverse problem som jag nu bara valde att inte gå med på längre.
det var ett bra sätt att uttrycka det ja. har ju känt precis det men fastnat i att ifrågasätta mig själv, när det egentligen inte är så orimligt att tänka att en vänskap innebär en del ansvar gentemot varandra.
tack så himla mycket för dina ord och för att jag fick bolla lite. det känns som det blev lättare att sätta i perspektiv och känner mig inte längre lika orimlig som tänker och känner som jag gör