Är det verkligen sant att hoppet är det sista som lämnar kroppen?
I så fall ursäktar jag min kropp som har vandrat i så många år utan hopp, märkligt!
Rädsla omfattar alla tunga känslor, särskilt dom negativa nä rädsla kliver in i mitt rum så finns det inget mod.
Att kämpa vidare med ovetande och massa annat som hela tiden dyker upp och stör gör inte livet lättare.
Det har aldrig varit lätt! En ständig uppförsbacke som liknar Evertsberget liksom hopplöst.
Psykisk ohälsa från första barndomsminnen tills nu är en lång tid en resa som skulle kunna slå Harry-Potter böckerna om man hade orkat sätta sig ner och skriva.
Mitt liv: “som en skugga i vindens fasa”
Att må som vädret då vädergudarna har ständig tvättstuga är ingen ideal.
Jag har varit fascinerad av att läsa här om allas livs historier så mycket tragiska livsöden så många tusentals människor som går i tusen bitar varje dag.
Jag tänder ett ljus i mitt lilla hörn upp i hjärnkontoret som håller mig vaken sen 1900 kallt (humor)
Lider av kraftig & svår insomnia sömnlöshet trötthet kroniskvärk och massa annat smarrigt som inte har en titel.
Jag lider med er & jag håller er sällskap då mörka tankar sipprar igenom i dessa svåra ekonomiska tider.
Vi är inte ensamma fast det känns ensamt med all skit man får stå ut med.
Jag babblar högt och lågt men är bara en liten olycksfågel med avkapade vingar som vill alla väl.
Ta vara på dom där sällsynta stunder då man må bra inom parents och ge en klapp på axeln.
Var och ens historia är mäktig & jag vet att någon lyssnar och bara det är ett hopp… hoppsan 🍃