Jag har mått skit de senaste månaderna och typ gråtit mig till sömns många nätter. Det som har fått mig att må så här är min okontrollerade ångest. Allt känns hopplöst men jag har många stora drömmar som jag vill uppnå. Det som är problemet är att jag inte orkar kämpa mig fram till dessa målen för att det är så många år kvar.
Ja, jag vet jag borde söka hjälp men mitt största problem är att jag har social fobi och känner mig i vägen. Jag vågar inte chatta eller ringa här för att jag känner endast att jag tar upp deras viktiga tid som någon annan behöver mer än mig. Kort och gott så känner jag mig i vägen för allt och alla. Är det någon som har tips på hur jag och alla andra som har samma problem ska våga och sluta tänka så här? Jag vet inte vad jag ska göra för att få lite mening med att fortsätta kämpa och ta mig ur den här perioden.
