Jag har gett upp allt hopp. Har fått kämpat mig genom dålig ekonomi, mobbning skola/arbetsplats, psykiska/fysiska sjukdomar, nära och kära som gått bort under tragedier. Står nu arbetslös, högutbildad och enormt hopplös/frustrerad.
Och detta är inte första gången som självmordstankar har dykt upp. Förra gången var det nära att jag gick bort. Dessa tankar skrämmer mig då jag vet att jag tillslut går på autopilot och stänger av känslor och försöker genomföra självmord. Har en tendens till att kunna inbilla folk runt om mig att jag mår super fast jag ligger väldigt nära till att ta till rakbladen.
Jag vill bara kunna få ha en normal livs situation med jobb, bostad och relation. De mest grundläggande pelarna en människa behöver. Men inte ens det verkar livet vilja ge mig.
Är det någon där ute som också upplevt självmordstankar kring arbetslöshet?