Jag vet inte riktigt hur jag ska tänka.
Ena dagen är jag glad, allt fungerar och jag vill göra saker. Nästa sitter jag hemma och tänker att jag borde ta livet av mig.
Det är som att när jag är glad finns inga orosmoln. Mina bekymmer är bortglömda och mina relationer är bra och jag är lycklig. Men när jag mår sämre är jag ledsen över att ingen bryr sig om mig, att jag är en hemsk människa och att jag borde bara dö. Oftast slutar det i att jag skadar mig.
Har haft ett uppehåll från terapi för jag trodde jag mådde bättre. Men nu verkar det bli sämre igen och alla vändningar gör mig så förvirrad. Börjar fundera på om jag ändå måste börja med medicin eller något sådant för jag blir ju aldrig någonsin bra. Har haft det så tufft i 5 år nj och inte en jävel bryr sig. Så varför stanna här? Nyss tänkte jag sätta eld på mig själv och dö, men vet inte om jag fixar det. Förlåt kanske för mkt info. Men jag är bara så lost jag vet inte hur jag ska tänka. Ska jag ta kontakt med terapeuten igen?